på en välbehövlig och välförtjänt tvåveckors tjejcharter med en jobbarkompis. Imorgon är det en vecka sedan de åkte, så det är en vecka kvar till hon kommer hem. Suck!
Alltså, även om jag är 33 år och bor 30 mil från min mamma och vi bara träffas ibland, så märker jag nu att jag har svårt att klara mig utan henne i ens en vecka! Än mer två! Dagar som idag, när mina barn driver mig till vansinne; Maxi vägrar sova och Ciaran vägrar lyssna. Den ena gnäller och den andra tjatar ... så brukar jag ringa min älskade mamma på jobbet och "ånga av mig". Och fast hon bara lyssnar med ett halvt öra (hon är ju ändå på jobbet), så känns det genast bättre. Vem ska jag ringa nu? När mamma ligger på stranden i 32 grader och strålande sol och smuttar paraplydrinkar! ... hmmm, ja det vore nåt det!
September
Ja jag får väl köra en snabbgenomgång av september.
Först ska jag väl säga att Ciaran mår bra och är helt återställd från sin onda höft. Någon påpekade att om man skriver att man varit på akuten kanske man ska komma tillbaka och berätta hur det gått. Naah, onödigt, eller? ;-)
September har flugit fram. Maxi och jag simmar vidare på måndagar. Ciaran har varit på studiebesök på nya PGA-banan med dagis och det har varit dagisfotografering och föräldramöte och lite sånt.
Förra helgen var min mamma här. Först på lördagen fick vi då barnledigt och Carsten och jag begav oss med tåget till Köpenhamn där vi åt 3-rätters middag på favis restaurangen Reef n' Beef. Jag kände mig lite äventyrlig och vågade mig på att prova krokodil(!) till förrätt! Jag ska inte säga att det smakade som kyckling, men det var inte långt ifrån fast med en konstig fisk-konsistens. Det hamnar ju inte bland mina favoriträtter på något vis, men det var kul att ha testat. Efter middagen gick vi på Hard Rock Café och drack öl och drinkar. Vi kom fram till att vi inte har haft en sådan kväll helt för oss själva på över ett år - så det var välbehövligt och underbart trevligt.
Sedan i söndags firade vi Carstens födelsedag (som ju egentligen är idag - vi väntar på att väcka honom med paket och kaffe på sängen om en stund) med att han körde Ferrari! Detta var ju egentligen presenten från förra året som äntligen blev av. Det var hur häftigt som helst. Vi som bara fick titta på och fotografera var oerhört imponerade, men ingenting i jämförlse med den lycklige föraren.
I fredags var vi "hembjudna till Corina och Martin", men i hemlighet var vi egentligen av Corina inbokade på en vinprovning och ännu en 3-rätters middag på Intermezzo. Det var otroligt trevligt och lärorikt. Carsten fick också en hel korg med 8 olika viner som inte är vilka skräpviner som helst utan årgångsviner och en riktigt fin champagne. Allt detta var present från Carstens föräldrar, systrar med familjer, min syster med familj och min pappa och Kerstin. Det blev jätteuppskattat och vi har nu prisat vinkylar och mätt olika möjliga utrymmen att ställa en på.
Idag är det ju det riktiga födelsedagen, men det är svårt att toppa den senaste veckans firande. Vi har köpt oxfilé på Delikatessen till kvällen, men annars står inte så mycket på programmet. Nu har jag satt på kaffet och ska förbereda de otåliga gossarna för sången :-).
Först ska jag väl säga att Ciaran mår bra och är helt återställd från sin onda höft. Någon påpekade att om man skriver att man varit på akuten kanske man ska komma tillbaka och berätta hur det gått. Naah, onödigt, eller? ;-)
September har flugit fram. Maxi och jag simmar vidare på måndagar. Ciaran har varit på studiebesök på nya PGA-banan med dagis och det har varit dagisfotografering och föräldramöte och lite sånt.
Förra helgen var min mamma här. Först på lördagen fick vi då barnledigt och Carsten och jag begav oss med tåget till Köpenhamn där vi åt 3-rätters middag på favis restaurangen Reef n' Beef. Jag kände mig lite äventyrlig och vågade mig på att prova krokodil(!) till förrätt! Jag ska inte säga att det smakade som kyckling, men det var inte långt ifrån fast med en konstig fisk-konsistens. Det hamnar ju inte bland mina favoriträtter på något vis, men det var kul att ha testat. Efter middagen gick vi på Hard Rock Café och drack öl och drinkar. Vi kom fram till att vi inte har haft en sådan kväll helt för oss själva på över ett år - så det var välbehövligt och underbart trevligt.
Sedan i söndags firade vi Carstens födelsedag (som ju egentligen är idag - vi väntar på att väcka honom med paket och kaffe på sängen om en stund) med att han körde Ferrari! Detta var ju egentligen presenten från förra året som äntligen blev av. Det var hur häftigt som helst. Vi som bara fick titta på och fotografera var oerhört imponerade, men ingenting i jämförlse med den lycklige föraren.
I fredags var vi "hembjudna till Corina och Martin", men i hemlighet var vi egentligen av Corina inbokade på en vinprovning och ännu en 3-rätters middag på Intermezzo. Det var otroligt trevligt och lärorikt. Carsten fick också en hel korg med 8 olika viner som inte är vilka skräpviner som helst utan årgångsviner och en riktigt fin champagne. Allt detta var present från Carstens föräldrar, systrar med familjer, min syster med familj och min pappa och Kerstin. Det blev jätteuppskattat och vi har nu prisat vinkylar och mätt olika möjliga utrymmen att ställa en på.
Idag är det ju det riktiga födelsedagen, men det är svårt att toppa den senaste veckans firande. Vi har köpt oxfilé på Delikatessen till kvällen, men annars står inte så mycket på programmet. Nu har jag satt på kaffet och ska förbereda de otåliga gossarna för sången :-).
Besök på akuten igår
Ciaran vaknade i måndags morgon och haltade på högerbenet. Först trodde jag han kanske legat konstigt på det, för det var inget fel på benet när han gick och la sig, eller att han bara larvade sig (inte helt ovanligt). Men när jag hämtade på dagis sa de att han hade haltat hela dagen och det fortsatte likadant även igår. Så jag ringde vårdcentralen och fick komma in igår eftermiddag. De sa att det nog rör sig om Coxitis simplex - inflammation i höftleden, och skickade oss med en akutremiss till barnkliniken på UMAS. Vi åkte hem i mellan och inväntade pappa som fick ta hand om Maximilian, som fått nog flera gånger om på vårdcentralen. Sedan åkte jag och Ciaran svängen om MacDonalds och hade faktiskt riktigt trevligt bara han och jag.
Väl på akuten fick vi träffa Maximilians sköterska från när han låg inlagd med RS i våras. Hon kom ihåg oss, det var lite kul. Sedan fick vi vänta i ett fullt väntrum och jag tänkte bara "svininfluensa" hela tiden. När vi väl fick komma in på ett rum så introducerade jag Ciaran för handspriten. Läkaren på akuten gjorde i stort sett samma undersökning som läkaren på vårdcentralen och kom fram till samma sak. Dessvärre kunde de inte göra ett ultraljud på höften igår, utan vi får komma tillbaka idag. Så jag har ringt dagis och berättat att vi blir hemma idag, men haltandet är faktiskt betydligt bättre, så jag hoppas det går över till imorgon.
Man ska vila så mycket som möjligt - helst sängliggande. HAHAHAHA!! Ja det kan jag ju drömma om att få Ciaran till att göra en hel dag.
Väl på akuten fick vi träffa Maximilians sköterska från när han låg inlagd med RS i våras. Hon kom ihåg oss, det var lite kul. Sedan fick vi vänta i ett fullt väntrum och jag tänkte bara "svininfluensa" hela tiden. När vi väl fick komma in på ett rum så introducerade jag Ciaran för handspriten. Läkaren på akuten gjorde i stort sett samma undersökning som läkaren på vårdcentralen och kom fram till samma sak. Dessvärre kunde de inte göra ett ultraljud på höften igår, utan vi får komma tillbaka idag. Så jag har ringt dagis och berättat att vi blir hemma idag, men haltandet är faktiskt betydligt bättre, så jag hoppas det går över till imorgon.
Man ska vila så mycket som möjligt - helst sängliggande. HAHAHAHA!! Ja det kan jag ju drömma om att få Ciaran till att göra en hel dag.
Sov-boot camp
Carsten har varit i Norge i 3 dagar denna veckan och under tiden har jag satt Maximilian i sov-boot camp och hård tränat att kunna somna om av sig själv utan att behöva amma. Ett viktigt steg i att sluta amma helt inom en snar framtid. Maxi har alltid sovit riktigt dåligt faktiskt. Även nu vid 10 månaders ålder har han för vana att vakna minst 2-3 gånger per natt men inte sällan fler gånger. Och ovanan trogen så har det krävts amning för att somna om. Men så åkte som sagt pappa bort i 2 nätter och elaka mamman satte ner foten och vägrade amma. Första natten vaknade han två gånger och gallskrek i en halvtimme båda gångerna. Jag gjorde mitt bästa att trösta utan att plocka upp honom och amma. Jag gav honom vatten, klappade honom i håret och sa "så ja Maxi nu lägger vi oss ner och sover" om och om igen. Oj vad arg han var! Och oj vad hes han var dagen efter. Men jag gav inte vika och han ammade inte förrän kl 06:00.
Andra natten kom jag dock på ett knep. Han har en blinkande, spelande lysmask i sängen och när jag spelade med den la han sig ner igen. Enda minuset är att lysmasken spelar ju bara en kort melodi och när melodin var slut satte han sig upp igen. Så även om det gick betydligt lugnare, tystare och behagligare natt 2, så vaknade han fler gånger och jag stod vid sängen en bra stund varje gång och tryckte på lysmasken för att starta om den. Men döm om min förvåning och lycka när jag vaknade 07:38 av att telefonen ringde och Maximilian fortfarande sov - i sin egen säng!
Så kom pappa hem igår kväll, men vi fortsatte på inslagen linje och EUREKA! I natt vaknade han bara 1 gång och somnade om efter bara ett par tryck på lysmasken! Han vaknade till lite en andra gång men gnydde bara lite och somnade om helt själv. Han vaknade 10 minuter i 7 i morse, helt acceptabelt, och fick ligga i vår säng och dra sig till 20 över 7 innan storebror vaknade och vi steg upp.
Nu ska jag ju inte ropa hej för tidigt. En natt gör ju ingen vana, men det har gått över förväntan och jag är så stolt över min lille plutt.
I övrigt kan man säga att han verkligen kommit in i en expansiv fas de senaste två veckorna; Han har fått 4 nya tänder och är nu uppe i 8st totalt. Han har lägligt nog också fått sin första kallelse till tandläkaren. Han drar sig upp med hjälp av möbler och står ganska stadigt så länge han har något att hålla sig i. För att ta sig fram på golvet har armécrawlet övergått i riktig krypning på händer och knän - och fort går det! Så nu har jag skruvat upp grind till trappan (dock blev det inte bra så vi ska göra om det idag), för Maxi visade att han kan ta sig upp till 4:e trappsteget för egen maskin, men ner igen är lite vanskligare.
Han vinkar hej då och pekar med sitt söta, knubbiga pekfiner och säger "dä" eller "titta" och han kör sina leksaksbilar över golvet med ljudeffekten "brrrrrr".
En helt underbar period!
Andra natten kom jag dock på ett knep. Han har en blinkande, spelande lysmask i sängen och när jag spelade med den la han sig ner igen. Enda minuset är att lysmasken spelar ju bara en kort melodi och när melodin var slut satte han sig upp igen. Så även om det gick betydligt lugnare, tystare och behagligare natt 2, så vaknade han fler gånger och jag stod vid sängen en bra stund varje gång och tryckte på lysmasken för att starta om den. Men döm om min förvåning och lycka när jag vaknade 07:38 av att telefonen ringde och Maximilian fortfarande sov - i sin egen säng!
Så kom pappa hem igår kväll, men vi fortsatte på inslagen linje och EUREKA! I natt vaknade han bara 1 gång och somnade om efter bara ett par tryck på lysmasken! Han vaknade till lite en andra gång men gnydde bara lite och somnade om helt själv. Han vaknade 10 minuter i 7 i morse, helt acceptabelt, och fick ligga i vår säng och dra sig till 20 över 7 innan storebror vaknade och vi steg upp.
Nu ska jag ju inte ropa hej för tidigt. En natt gör ju ingen vana, men det har gått över förväntan och jag är så stolt över min lille plutt.
I övrigt kan man säga att han verkligen kommit in i en expansiv fas de senaste två veckorna; Han har fått 4 nya tänder och är nu uppe i 8st totalt. Han har lägligt nog också fått sin första kallelse till tandläkaren. Han drar sig upp med hjälp av möbler och står ganska stadigt så länge han har något att hålla sig i. För att ta sig fram på golvet har armécrawlet övergått i riktig krypning på händer och knän - och fort går det! Så nu har jag skruvat upp grind till trappan (dock blev det inte bra så vi ska göra om det idag), för Maxi visade att han kan ta sig upp till 4:e trappsteget för egen maskin, men ner igen är lite vanskligare.
Han vinkar hej då och pekar med sitt söta, knubbiga pekfiner och säger "dä" eller "titta" och han kör sina leksaksbilar över golvet med ljudeffekten "brrrrrr".
En helt underbar period!
Jag gillar inte Alex Schulman egentligen...
...men jag tycker det här svininfluensa-inlägget på hans blogg var mycket bra och jag instämmer!
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/09/vaccinera-er-nu-sjalviska-manniskor
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/09/vaccinera-er-nu-sjalviska-manniskor
