Kalas, kalas, kalas, kalas, kalas, kalas och kalas! Ja, så många kalas blir det utspritt över 4 helger på rad. Förra helgen var ju Ciaran på maskerad hos dagiskompisarna Emma och Emma och i lördags hade vi surprise 25 årskalas för Cornelia. I söndags var det barnkalas igen, denna gång hos dagiskompis William kl 12och sedan 2 årskalas hos Elliot kl 16. Nästa helg fyller ju Maximilian 1 år och det firas naturligtvis med buller och bång på söndag, och helgen efter det blir det halloween-kalas på fredagen och sedan födelsedagskalas för Carola och Victoria på lördagen. Pust! Sen är jag verkligen tacksam att ingen (som jag vet) fyller år i November!
Idag har vi en hantverkare här som ska byta golvet på ovanvåningen. Han har brutit upp det gamla och det ser inte ut att vara någon fukt under som tur är, men det kommer en kille som ska mäta för säkerhets skull.
Hantverkare och kalas
Upplagd av
Rebecca
on måndag 19 oktober 2009
Etiketter:
Barn,
Familj,
Hus och hem
/
Comments: (0)
Perfekt morgon efter mindre perfekt natt
Upplagd av
Rebecca
on tisdag 13 oktober 2009
/
Comments: (1)
Maximilian har bjudit på en sömnlös natt. Mellan kl 02-03 var jag uppe med en liten kille pigg som en mört, resten av natten bestod av 20 minuters powernaps. Så imorse steg jag upp och öppnade ett nytt paket zoegas, rensade öppna spisen och byggde en brasa medan gräsmattan glimmade i frostigt silver. Även om man är trött som en gnu, så känns ändå allt genast en liten gnutta bättre.
Howdy partner!
Upplagd av
Rebecca
on lördag 10 oktober 2009
/
Comments: (0)
Idag ska Ciaran på kalas hos dagiskompisarna Emma och Emma. Det är maskis så naturligtvis åkte cowboyhatten från high chaparral fram.
Äpplen
Upplagd av
Rebecca
on fredag 9 oktober 2009
Etiketter:
Barn,
Blogg,
Familj,
Hus och hem,
Korta inlägg,
Trädgård
/
Comments: (0)
Jag läste min systers blogg http://mappehl.blogspot.com/2009/10/appelmos.html och kom att tänka på Maximilians lilla äppelträd, som vi planterade i maj. Från början såg det ut att bli 9 äpplen på trädet, men under sommaren och höstens gång har de ett efter ett fallit offer för fåglar, pallande 2 åriga kusiner och andra skadedjur och de senaste veckorna har hoppet stått till ett sista litet äpple som ensamt lyst klarrött från sin gren. Men idag när min systers blogginlägg fick mig att kasta ett öga ut genom fönstret på det sista lilla äpplet, så var även det försvunnet. Jag drog på mig fleecejackan och gick ut och kontrollerade och kunde bara konstatera att det bidde inga äpplen i år. På marken låg något brunt och halvätet/halvruttet, som jag sparkade in i buskarna innan jag gick in och förmedlade den tråkiga nyheten till mina besvikna pyjamasbarn som förväntansfullt tryckt näsorna mot rutan medan jag var ute.