Ojsan hejsan vad jag har shoppat denna veckan!

I veckan har jag fått ett ordentligt återfall av Tradera-beroendet och inhandlat två fåtöljer, en babybody och ett par gardiner (de svarta med magnolior på). Shit pommes frites! Men jag är väldigt nöjd med både inköp och priser, nu hoppas jag allting är till belåtenhet när de dyker upp (men vi har i alla fall 14 dagars ångerrätt på stolarna om det skulle vara så att de inte är det). Stolarna har jag avtalat med säljaren att de ska skickas direkt till nya huset efter vi har flyttat in. Så här tjusiga ser de ut

Igår steg jag och knattarna upp i ottan och tillsammans med Corina och Cornelia dundrade vi iväg till Ullared. I Ullared mötte även knattarnas mormor (min mamma alltså) oss, och vi spenderade dagen med att spendera ännu mer pengar. Maximilian var i skrikande behov av en helt ny garderob is stl 68, så han fick överlägset mest. Själv hittade jag äntligen en regnkappa som jag har letat efter i snart ett år. Dessvärre fanns den inte i min storlek, men jag köpte den ändå. Den ska ju inte vara till fest eller så, utan när man ska gå till dagis i ösregn, eller pilla i trädgården, så då kan man ju leva med att den är lite för stor.

Största klippet var nog en ny bilstol till Ciaran som bara kostade 329kr. Han har ju vuxit så hejdlöst på sistone att han har vuxit ifrån bilstolen som sitter i min bil.

Jag var något nervös för hur det skulle gå att ha med båda barnen till Ullared, men tack och lov för underbara mormor så gick det i alla fall så pass bra att jag fick med mig båda barnen hem igen. Men där imellan försvann Ciaran vid ett tillfälle. Det blir ju att man går lite var för sig eftersom vi alla tittade på olika saker och Ciaran ville ju mesta tiden åka med mormors vagn. Jag stötte ihop med mamma på barnavdelningen och jag visade henne några grejor jag hittat till Maxi, men medan jag pratade kom jag på att nåt inte riktigt stämde och frågar "Men var är Ciaran?" och min mamma svarar "Det vet jag inte, han var ju med dej!" ... ja lång historia kort så fick jag efter några panikartade minuter utstå pinsamheten (dock även lättnaden) att höra mitt namn ropas över högtalarsystemet "En liten kille vid namn Ciaran väntar i informationen på sin mamma Rebecca". Ugh! Så jag säger igen så som jag har sagt efter varje gång jag varit i Ullared - nästa gång ska jag åka utan barn!!