Igår införskaffade jag mig både magsår och ett nytt hus!

Jisses vilken rysare! Vi budade, hade högsta bud när alla andra lagt sig i förrgår, och i sista stund bestämmer sig säljaren för att flytta fram tillträdesdagen! Tjena! Vi har någon som flyttar in här i vår lägenhet den 29 april oavsett om vi hittat nåt eller inte. Så med lite wheelin' and dealin' och en hel dag av telefonsamtal fram och tillbaka med mäklaren (och ett begynnande magsår), lyckades vi till sist enas om att vi betalar en gnutta mer medan det blir säljarens huvudvärk om de inte klaffat tillträde till sin nästa bostad.

Pust! Ja då kom den där jäkla ap-skiftnyckeln! Någon ny nisse hoppar in och slänger fram ett bud 30 000kr över vårt! I detta läget, när mäklaren ringer och berättar det, så sitter han med vårt kontrakt redan utskrivet och klart, men han är ju skyldig att framföra alla bud till säljaren. Så det var åter till att vänta med magen i halsgropen (jag vet, det brukar vara hjärtat som sitter där) och besvikelsen lurande runt hörnet. Men plötsligt händer det (det kändes lite som att vinna högsta vinsten på Triss) och mäklaren ringer tillbaka och säger att säljaren ändå väljer vårt lägre bud - kan vi skriva papper om en timme?
Ja i det läget ville man ju får kråkan på linjen så snabbt som möjligt innan säljaren ändrade sig eller någon annan mupp lyckats få lånelöfte.

Så här gällde det att få tag i Carsten som precis landat på Sturup från Stockholm (men satt fortfarande kvar på planet). Han fick kasta sig av planet, hitta sin väska och hoppa i första bästa taxi. Samtidigt kom vår gravida räddande ängel Corina i flygande fläng med en burk spaghetti och köttfärssås under armen (tack Martin det var jättegott!), för att se efter Ciaran. Vi möttes i dörren, och sedan var det racerfart genom rusningstrafiken och ut till vårt nya hem!

Till slut blev kontraktet i vilket fall påskrivet och vi kunde andas ut som stolta, nya husägare (om någon känner för att ge oss en inflyttningspresent så småningom så är ved till den fantastiska öppna spisen ett hett tips ;-) !). Maximilian kände sig så hemma i nya huset att han la av en av sina berömda raket-bajsar mitt under kontraktskrivningen. Det känns som ett betryggande tecken.