Lite omorganisationer
Ja det här kommer nog krångla till det lite. Jag kommer byta adress på den här bloggen... ganska omgående, så det blir nog inte så att så många hinner se det här meddelandet innan dess. I vilket fall så kommer denna bloggen återgå till sin ursprungliga och alternativa adress rebeccasmammablogg.blogspot.com och adressen metromamma.se kommer jag använda till det som var den ursprungliga tanken med att skaffa den adressen: en lite mindre personlig blogg och hemsida där jag kommer blogga mer allmänt och inte så mycket om barnen och sånt, och även ha lite annat innehåll som krönikor etc. Den kommer alltså vara lite mer "professionell" och rikta sig till folk som inte känner mig privat och kanske ett litet hopp om att det kan leda vidare till relaterade arbeten (lite som ett arbetsprov inför jobbsökande).
Jag vill gärna separera dessa två bloggar och inte bara spinna vidare här. Läsarna av den här bloggen (ca 30 st enligt statistiken) är mesta dels familj, vänner och bekanta som vill veta hur vi har det, se bilder på barnen och höra om saker de gjort och sagt. Ni struntar ganska fullständigt i vad jag anser om vissa TV-program, nyheter, teknikprylar, världen i allmänhet. Alltså mina tankar och funderingar kring helt andra saker än bara mina barn och vår familj. Inget ont i det :-) jag bloggar gärna för er om detta också, men jag har märkt att jag i perioder inte bloggar alls för att jag inte får kreativt utlopp för annat jag vill skriva om. Samtidigt som potentiella arbetsgivare nog inte vill vada genom dagisrapporter och inlägg om tänder och BVC besök.
Man är ju naturligtvis välkommen att läsa båda bloggarna om man vill. Jag hoppas i vilket fall att alla mina 30 läsare hittar tillbaka hit nu när jag ändrar adressen. Om ni har bloggen bokmärkt är det alltså rebeccasmammablogg.blogspot.com ni ska ändra ha bokmärket på.
Då så... då sätter vi igång. Jag vet inte riktigt när adressbytet blir genomfört men det kommer ske snart.
Jag vill gärna separera dessa två bloggar och inte bara spinna vidare här. Läsarna av den här bloggen (ca 30 st enligt statistiken) är mesta dels familj, vänner och bekanta som vill veta hur vi har det, se bilder på barnen och höra om saker de gjort och sagt. Ni struntar ganska fullständigt i vad jag anser om vissa TV-program, nyheter, teknikprylar, världen i allmänhet. Alltså mina tankar och funderingar kring helt andra saker än bara mina barn och vår familj. Inget ont i det :-) jag bloggar gärna för er om detta också, men jag har märkt att jag i perioder inte bloggar alls för att jag inte får kreativt utlopp för annat jag vill skriva om. Samtidigt som potentiella arbetsgivare nog inte vill vada genom dagisrapporter och inlägg om tänder och BVC besök.
Man är ju naturligtvis välkommen att läsa båda bloggarna om man vill. Jag hoppas i vilket fall att alla mina 30 läsare hittar tillbaka hit nu när jag ändrar adressen. Om ni har bloggen bokmärkt är det alltså rebeccasmammablogg.blogspot.com ni ska ändra ha bokmärket på.
Då så... då sätter vi igång. Jag vet inte riktigt när adressbytet blir genomfört men det kommer ske snart.
Disney on ice
Min dator dödde
Ja min laptop fick en hjärtattack och avled plötsligt i början av förra veckan. Massvis med bilder som inte finns uppbackade :-(, men vi ska försöka rädda hårddisken om det går. I dess ställe har jag nu inhandlat en ny Dell laptop med Windows 7 som jag inte riktigt vant mig vid än (gamla körde ju fortfarande Windows XP).
I övrigt är det som vanligt. Maximilian har äntligen släppt taget och börjat gå utan sin rullator! För det mesta kör han fortfarande runt på sin lilla vagn men då och då släpper han och går iväg utan den. Han har också fått en massa nya tänder, kindtänder dessutom, som orsakat en hel del sömnlöshet och lite feber här och där. Sömnlösheten tär enormt på stackars mamman (jag alltså) och nådde sin kulmen natten till i går. Han vaknade som vanligt otaliga gånger, men nu vägrade han bestämt somna om. 1 timme per gång ungefär, av dansande, sjungande, vaggande, trugande med vattenmugg och allt annat jag kunde komma på. När så dagen grydde igår var jag så slutkörd att jag hotade med adoption eller åtminstone att försöka med den beryktade, ökända 5-minuters metoden. Det mest frustrerande är att herr Maximilian somnar själv och utan minsta protest på kvällarna, men vaknar minst 3 gånger per natt och kräver ett helt paradnummer av mamma (pappa duger oftast inte) för att somna om.
Men om det var hotet om adoption eller 5 minuters metoden som gjorde susen, eller kanske att han fick sova ordentligt under dagsvilan igår, så somnade han igår kväll kl 19:15 utan besvär och sov ända till 05:45!! Detta är första gången på snart 15 månader som han har sovit så länge! Han hade en liknande natt i förra veckan då han också sov ganska länge, men inte lika länge. Kl 05:45 således, klev jag upp och tog med honom ner till mig (stackars Carsten hade redan åkt vid denna tid, han är i Norge över dagen) och så sov han en timme till innan vi steg upp vid helt rimliga 06:45! Måtte nu bara detta hålla i sig och att det inte bara är en tillfällighet! Själv vaknade jag ju naturligtvis i vanlig ordning kl 23:30, 01:20 och 04:35 och låg och oroade mig en liten stund över att gossen fortfarande inte gjort ett ljud ifrån sig.
I övrigt är det som vanligt. Maximilian har äntligen släppt taget och börjat gå utan sin rullator! För det mesta kör han fortfarande runt på sin lilla vagn men då och då släpper han och går iväg utan den. Han har också fått en massa nya tänder, kindtänder dessutom, som orsakat en hel del sömnlöshet och lite feber här och där. Sömnlösheten tär enormt på stackars mamman (jag alltså) och nådde sin kulmen natten till i går. Han vaknade som vanligt otaliga gånger, men nu vägrade han bestämt somna om. 1 timme per gång ungefär, av dansande, sjungande, vaggande, trugande med vattenmugg och allt annat jag kunde komma på. När så dagen grydde igår var jag så slutkörd att jag hotade med adoption eller åtminstone att försöka med den beryktade, ökända 5-minuters metoden. Det mest frustrerande är att herr Maximilian somnar själv och utan minsta protest på kvällarna, men vaknar minst 3 gånger per natt och kräver ett helt paradnummer av mamma (pappa duger oftast inte) för att somna om.
Men om det var hotet om adoption eller 5 minuters metoden som gjorde susen, eller kanske att han fick sova ordentligt under dagsvilan igår, så somnade han igår kväll kl 19:15 utan besvär och sov ända till 05:45!! Detta är första gången på snart 15 månader som han har sovit så länge! Han hade en liknande natt i förra veckan då han också sov ganska länge, men inte lika länge. Kl 05:45 således, klev jag upp och tog med honom ner till mig (stackars Carsten hade redan åkt vid denna tid, han är i Norge över dagen) och så sov han en timme till innan vi steg upp vid helt rimliga 06:45! Måtte nu bara detta hålla i sig och att det inte bara är en tillfällighet! Själv vaknade jag ju naturligtvis i vanlig ordning kl 23:30, 01:20 och 04:35 och låg och oroade mig en liten stund över att gossen fortfarande inte gjort ett ljud ifrån sig.
