http://www.privataaffarer.se/familjeekonomi/200905/ensamforaldrar-far-forandr/index.xml
Jag läste imorse om ett nytt förslag från regeringen där ensamstående (med ensam vårdnad) som själva blir sjuka ska kunna låta t ex en släkting vara hemma och ta hand om barnet/barnen och få ersättning från försäkringskassan.
Jag blir så glad ända in i själen av sånt här. Även om jag inte är ensamstående längre och detta förhoppningsvis aldrig kommer att gälla mig igen, så känner jag ändå stark sympati för alla ensamstående och alla sätt som kan underlätta för dem.
Jag minns själv när det bara var jag och Ciaran och jag en gång blev så sjuk att jag inte kunde ta mig ur sängen. Rörde jag mig så kräktes jag och att stiga upp och köra Ciaran till dagis var inte ens att tänka på och pga smittorisk hade det nog varit en dålig idé i vilket fall. Som tur var kom min pappa till undsättning och tog med sig Ciaran så att jag kunde sova. Han tog med sig honom till jobbet en sväng, där Ciaran fick åka grävmaskin, och sedan tog han ledigt på eftermiddagen. Just den ledigheten hade han alltså kunnat få ersättning för om detta förslag hade gällt då.
Varför har ingen tänkt på detta tidigare?
Moraliskt dilemma
Vem har sagt att det är enkelt att vara förälder? Jag har funderat på en sak i ett par dagar. När jag hämtade på dagis i början på veckan anklagade några pojkar Ciaran för att ha slagit till en annan pojke i magen och de tyckte det var helt oprovocerat. När vi gick därifrån läxade jag ju naturligtvis upp honom om att man absolut aldrig får slåss och varför hade han gjort så? Jo, sa han, de andra pojkarna försökte pussa några av flickorna och flickorna ville inte bli pussade. Jag måste erkänna att jag blev helt ställd. Man tycker det där med rätt och fel borde vara glasklart. Jag sa till honom att det ändå inte är hans sak att börja slåss, utan i så fall får han säga till en fröken bla bla... ja ni vet det vanliga.
Men jag kan inte riktigt släppa det. Min son visade trots allt på en 5 årings lekplatsvis en liten portion civil curage. Han gick i mellan när några flickor sa nej och pojkarna inte lyssnade. Är det verkligen rätt av mig att skälla på honom då? Om situationen uppkommer igen om 10 år, kommer han stå upp för flickorna då också eller kommer jag ha lärt honom att man ska sköta sitt och som mest säga till nån annan? Är det därför det finns så lite civil curage i dagens samhälle? För att vi lär våra barn att vara passiva och inte lägga sig i och framför allt inte handgripligen.
Visst ska man inte slåss. Jag borde nog understrykt att man bör försöka tala pojkarna tillrätta först och främst, men helt seriöst, så ser väl inte ens vuxenvärlden ut? Jag kommer ju naturligtvis inte kunna säga till Ciaran att det var bra att han gjorde som han gjorde, att jag faktiskt i hemlighet är lite stolt över honom. Han hade ju inte kunnat sålla i berömmet och han ska ju inte få cred för att slåss. Synd. Synd att jag inte kan förmedla till min 5 åring vad som faktiskt var beundransvärt i tanken bakom hans handlande.
Men jag kan inte riktigt släppa det. Min son visade trots allt på en 5 årings lekplatsvis en liten portion civil curage. Han gick i mellan när några flickor sa nej och pojkarna inte lyssnade. Är det verkligen rätt av mig att skälla på honom då? Om situationen uppkommer igen om 10 år, kommer han stå upp för flickorna då också eller kommer jag ha lärt honom att man ska sköta sitt och som mest säga till nån annan? Är det därför det finns så lite civil curage i dagens samhälle? För att vi lär våra barn att vara passiva och inte lägga sig i och framför allt inte handgripligen.
Visst ska man inte slåss. Jag borde nog understrykt att man bör försöka tala pojkarna tillrätta först och främst, men helt seriöst, så ser väl inte ens vuxenvärlden ut? Jag kommer ju naturligtvis inte kunna säga till Ciaran att det var bra att han gjorde som han gjorde, att jag faktiskt i hemlighet är lite stolt över honom. Han hade ju inte kunnat sålla i berömmet och han ska ju inte få cred för att slåss. Synd. Synd att jag inte kan förmedla till min 5 åring vad som faktiskt var beundransvärt i tanken bakom hans handlande.
Svosch! Så var det fredag!
Ibland önskar jag att karusellen kunde sakta ner lite. Jag tycker veckorna bara flyger förbi och jag hinner inte med hälften av det jag borde eller vill. Bara tanken att Maximilian är 7 månader nu. Det känns som om det bara var förra veckan, som jag gick där höggravid och väntade på att något skulle hända. Nu har tand nummer 3 och 4 brutit igenom och han har lagt sig till med att gnissla tänder - bara för att han kan.
Välkommen till jorden
Jag hittade sången vi spelade på Maximilians namngivning i lördags på YouTube.
Beach 2009
Ja nu står sommaren äntligen för dörren på riktigt. Igår hade vi riktig sommarvärme och kvällen avslutades med ett avlägset muller som ju hör sommaren till. Vi håller som bäst på att försöka planera vad vi ska göra under de åtta veckor som Carsten kommer vara pappaledig i sommar. Det är ju mindre än en månad kvar till ledigheten börjar.
Själv önskar jag sol och värme och en snygg solbränna... eller önskar och önskar – “desperat behov” är nog snarare rätt uttryck. Min kära sambo påpekade så gulligt igår att jag ser “sjukt sliten” ut. Haha, ja, det är nog en mild underdrift. Blek och hålögd efter att Maximilian lagt sig till med den fula ovanan att köra mamma ur sängen klockan 6 på morgonen. Sedan, lagom till att mamma fått i sig två koppar kaffe och börjat känna sig som en människa, så somnar ju naturligtvis den lilla räkan om.
Och mina stackars albylbleka ben pryds mindre sexigt av svarta, lila och blågula blåmärken i leopardfläckigt mönster. Tackar bland annat Maximilians bilstol för dem.
Jag upptäckte också att jag på något vis lyckats rita mig själv ganska högt upp på låret med en bläckpenna! Detta är ju också ett ganska tydligt teckan på att jag är i stort behov av framför allt mycket vila på semestern. Jag har inget tydligt minne av att jag har hanterat en bläckpenna i uppenbarligen nästan naket tillstånd (med tanke på streckets placering).
Sneglar därför längtansfullt på restreselistorna efter något som kanske kan passa plånboken och ge en välbehövlig intensivkur i vila, sol och solbränna så man kan se så här pigg, utvilad och brunbränd ut som man gjorde efter en vecka på Kreta 2007.
I övrigt står Skara sommarland och Metallica i Köpenhamn som höjdpunkter på sommarprogrammet.
Själv önskar jag sol och värme och en snygg solbränna... eller önskar och önskar – “desperat behov” är nog snarare rätt uttryck. Min kära sambo påpekade så gulligt igår att jag ser “sjukt sliten” ut. Haha, ja, det är nog en mild underdrift. Blek och hålögd efter att Maximilian lagt sig till med den fula ovanan att köra mamma ur sängen klockan 6 på morgonen. Sedan, lagom till att mamma fått i sig två koppar kaffe och börjat känna sig som en människa, så somnar ju naturligtvis den lilla räkan om.
Och mina stackars albylbleka ben pryds mindre sexigt av svarta, lila och blågula blåmärken i leopardfläckigt mönster. Tackar bland annat Maximilians bilstol för dem.
Jag upptäckte också att jag på något vis lyckats rita mig själv ganska högt upp på låret med en bläckpenna! Detta är ju också ett ganska tydligt teckan på att jag är i stort behov av framför allt mycket vila på semestern. Jag har inget tydligt minne av att jag har hanterat en bläckpenna i uppenbarligen nästan naket tillstånd (med tanke på streckets placering).
Sneglar därför längtansfullt på restreselistorna efter något som kanske kan passa plånboken och ge en välbehövlig intensivkur i vila, sol och solbränna så man kan se så här pigg, utvilad och brunbränd ut som man gjorde efter en vecka på Kreta 2007.I övrigt står Skara sommarland och Metallica i Köpenhamn som höjdpunkter på sommarprogrammet.
Välkommen Maximilian!
I helgen var det så äntligen dags för Maximilians välkomst-namngivningsfest. Jag har ju jobbat på denna tillställning sedan i februari när vi köpte huset och jag äntligen hade en 'lokal' att planera runt. Innan dess hade vi åkt runt halva Skåne och avfärdat golfrestauranger och gästgivaregårdar och diverse andra festlokaler som var antingen katastrofalt för dyra eller opassande på något annat sätt. Men som sagt, sedan februari har det handlat om inbjudningar, cermoniskrivning, dukningar, mat, tårta, programblad och allt annat som faktiskt till slut gjorde festen så perfekt som den bara kunde bli. Jag är så löjligt nöjd med allt. Till och med vädret var perfekt.
Så här i efter hand är jag jätteglad att vi tvingades vänta till Maximilian var sju månader, för det märktes att han hade otroligt roligt själv. Han skrattade och spexade med hela släkten och trivdes som fisken i vattnet med att vara i centrum. Jag är också så glad att min syster och hennes lilla familj från Kungliga Hufvudstaden kunde komma till slut, trots att det i sista minuten såg ut som om sjukdom och en opålitlig kamrem skulle sätta käppar i hjulet för dem.
De lika goda som fina kladdkakstårtorna bakade av gudmor Corina på ett recept á la Leila
Obligatoriskt melodifestivalen-inlägg
Jag kan ju inte vara sämre än alla andra och inte kommentera melodifestivalen på min blogg. Total utklassning av Norge, men jag måste erkänna att jag tyckte inte det var lika roligt som när Finland utklassade med Lordi. Kan bero på att jag, trots att jag inte har något emot Norge, ändå hade Island och Estland som personliga favoriter. Jag tycker båda dessa länders bidrag var grymt underskattade i jämförelse med Norge. Island kom ju förvisso tvåa, men det skiljde 181 poäng. Men som Carsten poängterade så är det ju tur att inte Island vann för de hade ju aldrig haft råd att arrangera spektaklet nästa år.
Sverige fick 33 poäng och kom på 21:a plats av 25. Ingen överraskning. Malena må vara både charmig och imponerande, men låten var verkligen inte bra.
Sverige fick 33 poäng och kom på 21:a plats av 25. Ingen överraskning. Malena må vara både charmig och imponerande, men låten var verkligen inte bra.
Weekend update
Hej vad det går undan, så var det måndag igen. Förra veckan gick supersnabbt, trots att vi var ensamma hemma i två dagar medan Carsten var på ledarskapsutbildning i Norge och botade sin höjdrädsla. Hela kursen verkar ha tagit plats 5-12 meter upp i luften på diverse balansredskap. Syftet var att coacha varandra till att utföra saker man aldrig skulle drömma om att göra i vanliga fall, som gå på lina 12 meter upp i luften sedan och kasta sig ut i en linbana ner till marken. Hua! Jag hade dött, ingen coaching i världen hade fått mig att göra det han berättade att de hade gjort. Men jag är grymt imponerad.
Under tiden som pappa lekte Tarzan i norska storskogen roade sig jag och knattarna med diverse förberedelser inför Maxis stundande fest. Och så började ju Ciaran på dagis. I dag var första dagen på inskolningen och det gick jättebra. Maxi sjöng med i alla sångerna på samlingen och Ciaran hittade Elias som bor i grannhuset och så var isen bruten och mammas närvaro totalt överflödig. Jag och Maxi ska dock med igen imorgon, men på onsdag ska Ciaran få gå själv. Nya dagiset verkar kalasbra. Utegården är enorm och jag tappade bort Ciaran flera gånger i vimlet. Jag pratade med Bengt, som är en av dem som ska hålla i uteavdelningen som Ciaran ska börja på i höst och det verkar kalasbra. De ska bygga kojor och gå i skogen och sånt som aktiva pojkar i 5-6 års åldern tycker om.
Maximilian hade lite feber igår, 38,8 som mest och var lite hängig, men än så länge idag har han hållt sig under febergränsen. Hoppas det bara var nåt tillfälligt för han har inga andra sjukdomssymptom.
Nu ska vi strax ge oss ut på en runda ärenden, sen hoppas jag kunna måla klart Ciarans rum idag så han kan flytta tillbaka dit.
Under tiden som pappa lekte Tarzan i norska storskogen roade sig jag och knattarna med diverse förberedelser inför Maxis stundande fest. Och så började ju Ciaran på dagis. I dag var första dagen på inskolningen och det gick jättebra. Maxi sjöng med i alla sångerna på samlingen och Ciaran hittade Elias som bor i grannhuset och så var isen bruten och mammas närvaro totalt överflödig. Jag och Maxi ska dock med igen imorgon, men på onsdag ska Ciaran få gå själv. Nya dagiset verkar kalasbra. Utegården är enorm och jag tappade bort Ciaran flera gånger i vimlet. Jag pratade med Bengt, som är en av dem som ska hålla i uteavdelningen som Ciaran ska börja på i höst och det verkar kalasbra. De ska bygga kojor och gå i skogen och sånt som aktiva pojkar i 5-6 års åldern tycker om.
Maximilian hade lite feber igår, 38,8 som mest och var lite hängig, men än så länge idag har han hållt sig under febergränsen. Hoppas det bara var nåt tillfälligt för han har inga andra sjukdomssymptom.
Nu ska vi strax ge oss ut på en runda ärenden, sen hoppas jag kunna måla klart Ciarans rum idag så han kan flytta tillbaka dit.
Idag är första dagen på dagis
Vi ska gå och hälsa på nya dagiset idag och på måndag börjar vi inskolningen. Bäst mamma hoppar in i duschen så vi inte kommer för sent :-)
What can brown do for you?
Det är UPS slogan. Jag tycker de borde ändra den till "What can brown do?". Jag tror nämligen inte att läskunnighet är ett krav för att jobba på detta företag. Vad grundar jag detta på? Jo våra stolar som vi köpte på Tradera, som skulle blivit levererade när vi flyttade in, skickades med UPS från England. De skulle levereras den 27/4 och det ska de enligt uppgift ha försökt göra, åtminstone med en av stolarna, men de kom hit och såg att huset var tomt (vi var ju på banken och fick nyckeln) och bestämde sig för att vi måste ha flyttat härifrån. Sedan, trots att både jag och säljaren ringt och bekräftat adressen och lämnat mitt mobilnummer, så skickar de tillbaka försändelsen till England den 5/5. Lite underligt, för just den 5/5 pratade jag med en tjej på UPS kundservice som sa att de skulle göra ett nytt försök att leverera stolen nästa dag och jag var tvungen att hålla mig hemma mellan 9-16 (tur att de kan planera sina rutter så exakt). När jag således hade hållt mig hemma hela dagen och ingen stol dykt upp ringde jag igen och fick veta att stolen var på väg tillbaka till avsändaren och att de faktiskt skickat ett vykort till mig om att jag hade en försändelse som väntade (för de litar uppenbarligen på att posten kan leverera när de själva inte kan). Men då klargjordes också att det faktiskt bara handlade om en stol... så var fanns stol nummer två?
Jo för spänningens skull så hade stol nummer två levererats till en Magnus Johansson i Västervik. ...va? Och vykortet fick jag med posten den 7/5.
Så summa summarum, en stol kom äntligen i går den 13/5. Det var den som har varit tillbaka i England och vänt och idag kom Schenker - inte UPS, med stol nummer två från Västervik.
Jag har bara haft en tidigare erfarenhet av UPS och det var när jag bodde i Kanada och det var samma visa då. Jag skulle få ett paket som de lyckades leverera till nummer 17 istället för nummer 7, som var mitt husnummer. När UPS väl hämtat paketet igen hos mina kära grannar på nummer 17 och levererat det rätt till mig så visade det sig att paketet var öppnat och saker var använda och några saker saknades helt.
Buuu för brown!!
Jo för spänningens skull så hade stol nummer två levererats till en Magnus Johansson i Västervik. ...va? Och vykortet fick jag med posten den 7/5.
Så summa summarum, en stol kom äntligen i går den 13/5. Det var den som har varit tillbaka i England och vänt och idag kom Schenker - inte UPS, med stol nummer två från Västervik.
Jag har bara haft en tidigare erfarenhet av UPS och det var när jag bodde i Kanada och det var samma visa då. Jag skulle få ett paket som de lyckades leverera till nummer 17 istället för nummer 7, som var mitt husnummer. När UPS väl hämtat paketet igen hos mina kära grannar på nummer 17 och levererat det rätt till mig så visade det sig att paketet var öppnat och saker var använda och några saker saknades helt.
Buuu för brown!!
I målartagen
Ja igår gjorde vi slag i saken och åkte till Bauhaus och köpte färg till Ciarans rum. Att enas om en kulör var ju lättare sagt än gjort så det blev 4 olika. Ciaran ville ha silver alternativt alla färger som finns, men jag sa att det går inte att ha ett helt silvrigt rum och alla färger blir för dyrt ;-). Så grundfärgen är en krämig varm vit som heter Vintergatan och uppe på detta kommer lite ränder i Glittering grey, Daggkåpa (grön) och Ferrari röd.
Jag tog lite 'före' bilder medan jag spacklade igår så jag kan lägga upp före och efter bilder sen.
Jag tog lite 'före' bilder medan jag spacklade igår så jag kan lägga upp före och efter bilder sen.
Äntligen tillbaka
Ursäkta det tillfälliga avbrottet. Det är ju så när man flyttar att inte allt hänger med så himla smidigt. Bredband t ex tar 4-8 veckor att koppla om från en adress till en annan. De första dagarna här i huset hade vi ju Carstens gamla mobila bredband som lägligt nog gick ut den 30 april. Sedan dess har vi levt i stenåldern fram till idag, då vi fick nog och Carsten och Ciaran åkte till Elgiganten i Lund och köpte ett nytt mobilt bredband.
Vi är i vilket fall nästan helt inbodda. Det står ett par kartonger i hallen och tvättstugan är lite kaotisk, men i övrigt har vi kommit riktigt bra till rätta (kanske mycket tack vare att vi inte haft internetuppkoppling). Att måla Ciarans rum är nästa projekt men vi har inte riktigt kunnat enas om vilken färg.
Life is good :-)
