Försäkringsdjungeln

För någon månad sedan pajade ju min lilla bil och fick bärgas till verkstad. Bärgningen gick på 1730kr och min självrisk var 1500kr. I samma veva kom ett brev att det är dags att förnya försäkringen och att de hade höjt premien. Av en slump ringde ett annat bolag till Carsten angående en försäkring han har med dem, och han kom på att fråga vad jag skulle kunna få för premie hos dem. Visade sig att genom att strunta att utnyttja försäkringen för bärgningen (jag hade ju ändå bara fått tillbaka 230kr) och istället byta bolag tjänar jag i runda slängar 2000kr på ett år!! 195 kr i månaden - och får bättre vilkor, lägre eller samma självrisker och de slängde med viltskadeskydd och hyrbil som inte ingår i min gamla försäkring. När jag ringde till mitt gamla försäkringsbolag och sa att jag inte vill förnya försäkringen frågade de naturligtvis vad jag hade fått för annat erbjudande, och när jag sa vad skillnaden var i premie sa killen bara 'Oj... ja men då avslutar jag din försäkring då så får du hem ett brev med en bekräftelse'.

Byggare Bob

Idag har jag varit på Clas Ohlsson och handlat. Jag köpte ett borr 4mm som gick sönder när jag borrade, en bågfil, kardborrband och kontaktlim. Med detta och ett grönt lakan från Hemtex, som jag också inhandlade, ska jag kunna färdigställa skötbordet som nu är laserat och ihop skruvat. Bilder kommer :)

Specialisten

Var på specialistmödravården idag. Vi fick göra ett test där de spänner fast 2 runda grunkor på magen med gummiband. Den ena mäter bebisens hjärtslag, den andra mäter sammandragningar och så får man en knapp i handen som man ska trycka på varje gång man känner bebisen röra sig. Sedan ligger man så i 10 minuter medan en maskin spottar ut en pappersremsa med en kurva på. NST hette det när jag var gravid med Ciaran (Non-stress test), men jag vet inte om det heter något annat här. Maximilian gick i varje fall in för att imponera och satte igång med att slå kullerbyttor och göra vågen, så jag fick trycka på knappen konstant. Allt såg bra ut. Hade några små sammandragningar som maskinen kände av mer än vad jag gjorde, men det var inte konstigt sa barnmorskan, med tanke på hur aktiv Maxi var.

Sedan var det dags för cervixmätning och cerklage kontroll. Även det såg riktigt bra ut. Livmodertappen var oförändrad denna gången också. 23 mm från yttre livmodermunnen upp till cerklaget och 18 mm från cerklaget in till bebisen (som för övrigt visade rumpan på ultraljudsskärmen). Så imponerande 41 mm sammanlagt :) . Däremot hyser jag inget större hopp att bakterieodlingen kommer tillbaka negativ, det har den ju inte gjort en enda gång hittills.

Blodsockret har varit riktigt bra idag också :)

Allt ser så himla bra ut att jag la mig själv överst på min topp lista. Om nu den eländiga foglossningen också bara ville ge sig.

Skrämmande system

Vi var på familjerättsbyrån häromdagen och skrev på faderskapspapper och ansökan om gemensam vårdnad. När vi kom till bilen igen sa vi båda att det är helt horribelt egentligen. I de fall man inte är gifta måste pappan alltså skriva på ett papper där han 'intygar' att han är fadern. Först räknar de ut ett väldigt brett fönster för konception (i vårt fall hamnade det någon gång mellan 4/1 och 30/3). Sedan ska fadern då skriva på sagda intygan att han var med under denna period och är fader. Denna namnteckning måste bevittnas av två personer. Sedan ska mamman 'godkänna' faderns namnteckning och intygan, dock måste inte hennes kråka bevittnas. Det är alltså formuleringen på dessa blanketter - fadern 'intygar' och modern 'godkänner'.

Borde inte modern också 'intyga'? Jag läste av en slump på familjeliv.se att enligt statistiken har 2-5% av barnen i Sverige 'fel' fader (med reservation för hur korrekt denna statistik är). Hur illa statistiken än låter tycker jag systemet är helt snett. Är man gifta så blir mannen i äktenskapet automatiskt skriven som fader till barnet, men är man 'bara' sambo så måste han alltså själv intyga. Var ligger ansvaret hos modern? De män som inte vill ta sitt ansvar kommer ju inte boka tid hos familjerätten för att skriva på papper i vilket fall! Det borde ju vara modern som intygar och fadern som godkänner, hon är ju den enda som vet säkert. Och skiljer sig verkligen gifta mödrar från sambo mödrar rent moraliskt? Kanske borde faderskapstest vara standard på BB? Det är klart onödigt över lag (enligt statistiken ovan i minst 95% av fallen), men ganska nödvändig information för barnens framtid. Hur många läkarbesök har jag inte själv varit på bara i år där de har frågat mig om jag har den eller den sjukdomen i släkten?

Till sist var vi ju också tvugna att ansöka om gemensam vårdnad. Ännu värre! Vi bor ihop och uppfostrar barnen gemensamt, Carsten har 'intygat' att han är fader och jag har 'godkänt' och detta räcker inte för att man ska få automatisk gemensam vårdnad. Vårdnaden tillfaller mamman om man inte är gifta eller ansöker om detta.

Det är ju knappast så att systemet uppmuntrar män till att engagera sig och ta ansvar. Det är så mycket hallå om att män ska ta ut sin pappaledighet och gör han inte det brinner dagar inne som mamman inte får ta ut- men han får inte automatiskt gemensam vårdnad och rätt att fatta beslut om sitt barn.

Konsten att sticka sig i fingret del 2

5.2 före mat

6.2 en timme och en kvart efter




(Kanske ska tillägga att man ska ligga under 6 före mat och under 8 ungefär 1-1½ timme efter)

Konsten att sticka sig själv i fingret

Jag var på diabeteskliniken idag. Jag fick lite kostråd och en blodsockermätare som jag ska använda och kolla mitt blodsocker före och efter varje måltid och innan jag går och lägger mig (7 gånger per dag, men bara varannan dag). Som Carsten sa - man har någon slags inbyggd spärr mot att sticka sig själv i fingret! Men idag har jag tagit blodsockret flera gånger för att vänja mig vid att göra det, och hittills har jag haft 5.2 som lägst och 8.2 som högst (men det var mindre än en timme efter att jag hade ätit). Jag hade 9.9 och 10.0 efter glukosbelastningen förra veckan. Jag har alltså inte graviditetsdiabetes men lite för högt blodsocker. De tog också blod där, som de ska göra ett test där de får fram hur blodsockret har varit ett antal veckor bakåt i tiden och jag fick tid igen nästa onsdag för att träffa diabetesläkaren och gå igenom mina resultat från mätningarna jag gör hemma.

Imorgon är det cervixmätning och ny bakterieodling - jag hoppas de små kräken är borta nu med senaste antibiotikakuren.

Man blir ju mörkrädd för mindre!

Läste i Sydsvenskan i morse om en 2 åring som blivit lämnad ensam kvar på en lekplats när dagisgruppen gick tillbaka till dagis!! Som tur var fanns det en kvinna i parken som uppmärksammade barnet, kontaktade förskolan och en kvart senare kom de tillbaka och hämtade ungen!!! Som om detta inte är illa nog så informerades inte varken rektorn eller föräldrarna!

Vad vet man egentligen om vad som händer på dagis? Jag har klagat på att jag får för lite information från Ciarans dagis angående saker som jag tycker borde vara naturlig kommunikation mellan dagis och föräldrarna. Varje dag frågar jag min 4åring vad han har ätit på dagis och han svarar i stort sett alltid 'spaghetti och köttbullar och korv och ketchup och köttfärssås...' - alltså han minns inte vad han åt vid klockan 12. En simpel matsedel hade ju underlättat när man själv ska planera kvällsmaten.

Men det är långt från att inte informera föräldrarna vad deras barn har ätit till lunch till att inte nämna att man 'glömde' deras tvååring ensam i en kommunal park!

Blandad kompott

Ja det blir inte mycket bloggande när man inte är själv hemma. Carsten har varit hemma sedan i torsdags och vi har varit på IKEA, storstädat lägenheten, varit med Ciaran på två fotbollsträningar, shoppat på stan och lite annat.

Fotbollen går bra. I torsdags gick det jättebra. Ciaran var med hela tiden, stod på led och väntade på sin tur och lyssnade duktigt. I söndags gick det mindre bra. Det var en annan tränare som inte alls höll ihop gruppen lika bra, utan när Ciaran tröttnade på en aktivitet och började larva runt, så fick han bara hållas. Den andra tränaren är mycket bättre på att ge beröm och visa hur han ska göra så att han behåller intresset. Vi får se hur det går på torsdag.

På torsdag har jag också tid hos specialistmödravården för cerklage och livmodertappskontroll. Vi är 30 veckor i dag (går in i vecka 31 med andra ord) !! Idag är lite av en magisk gräns, nästa blir vecka 32 då de flesta bebisar som föds slipper syrgas helt. Enligt growingpeople.se så: "I vecka 30 är medelkroppslängden 41 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1600 gr. Huvudets omkrets är 28 cm. " :)

Imorgon ska jag på diabeteskliniken. Jag vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig av det besöket. Jag har försökt dra ner på socker och snabba kolhydrater, men det är inte lätt. Man tycker man äter bra men när man börjar bena ut hur mycker socker som finns i all mat blir man alldeles trött. Bara det att inte ha marmelad på mackan, hade man ju aldrig tänkt på innan att det skulle vara ohälsosamt - det är ju frukt och C-vitamin!

Inköpslistan reviderad

Klart

Skötbord Sniglar IKEA
Skötbädd
Skötbäddsöverdrag
Förvaringslådor

Låna

Bilbarnstol (ska få låna av Elliot)
Amningspump (ska få låna av syrran)
Mobil (ska få låna av Sigrid)


Köpa innan bebis kommer

IKEA

Spjälsäng Leksvik
Madrass
Tvättlappar frotté
Badhandduk med luva


Ullared

Babysitter
Nappar
Amnings bhar
Amningsskydd
Nappflaska
Tvättlappar engångs
Babytvål
Babyfiltar
Bebiskläder
Spjälskydd
Zinksalva
Plastad frotté
Kudde
Täcke
lakan


Elgiganten

Videokamera
Monitor/Andningslarm


Online

Skötväska – Tradera
Barnvagn Breaker Rally Edition #12 – Stanmark.se


Övrigt

Sängkläder till spjälsängen - Hemtex
Blöjor – City Gross


Köpa senare/Önska till jul

Bärsele
Babygym
Badbalja
Badtermometer
Nagelknips
Hårborste
Febertermometer

Socker och järn

Nu är jag tillbaka från min glukosbelastning. Det gick inte bra. Jag ligger precis på gränsen till graviditetsdiabetes och har fått en remiss till diabeteskliniken. Jag får räta upp min kost, inte äta något mer godis eller dricka läsk och saft och troligen kommer jag få kolla mitt blodsockervärde själv varje dag. Jag fick köpa ett litet häfte med information om graviditetsdiabetes för 30 spänn.

Blodvärdet hade också gått ner, från 105 till 100 trots att jag ökat järnet sedan sist. Nu får jag ta 2 niferex, 30ml blutsaft och en folsyra varje dag till nästa gång, så får jag åter igen hoppas det hjälper.

SF-måttet (magen) var perfekt däremot - 28 cm, så magen ligger precis på mitten kurvan, och bebisens hjärtljud var 135 och blodtrycket var också bra. Jag är 29+1 idag.

När jag kom hem upptäckte jag att barnmorskan glömde att lägga tillbaka min kopia av journalen i min mapp, som jag behöver på Spec. MVC nästa vecka :( . (Var bara tvungen att gnälla lite på slutet. Jag kan inte hjälpa att bli superdeppig över diabetes och järnet)

Fotboll och IKEA

Igår var vi ju på fotboll om någon händelsevis har missat detta evenemang. Vi var supertaggade och super organiserade. Jag hämtade Ciaran 1 timme tidigare så att han skulle hinna med att sova en timme på eftermiddagen och äta middag innan vi åkte. Jag hade packat hans väska med de nya benskydden och strumporna och till och med fått ner en regnjacka i fall att, eftersom det regnade fram till vi skulle åka. Jag glömde nästan paraplyet och fick springa tillbaka (ok 'springa' är väl att överdriva i mitt tillstånd) upp för trapporna och hämta det. Men vi hade tur och det klarnade upp och solen sken i Bunkeflo.

Det var mycket barn. De delade in dem i 4 eller 5 grupper och i varje grupp var det nog 6-7 barn. De gjorde olika övningar och det var med blandat resultat som Ciaran deltog. Han har uppenbart svårt med koncentrationen och att lyssna på instruktioner - men det är ju en av anledningarna till att vi tror fotboll kommer vara bra för honom. Men när han förstod vad han skulle göra gick det jättebra och han hade inga problem att stå på led och vänta på sin tur t ex.

Sedan blev det drickapaus och genast sjönk min status från supermamma till sämsta mamman i världen när jag insåg att jag glömt hans vattenflaska hemma - och Ciaran insåg att han var enda ungen på planen som inte hade en! Det blev storböl och sedan ville han inte vara med. Jag fick istället använda de flitigt återkommande drickapauserna till pep talk och mutor. På vägen hem stannade vi på Statoil och köpte en festis.

Trots att nickningar verkar vara Ciarans grej, det var han väldigt duktig på, så lyckades han också göra några snygga mål på den assisterande tränarpappan.

Det var många små landslagsspelare på planen (och ett par Ronaldinhos). Ciaran är längst fram till vänster på bilden.

Idag har jag varit på IKEA och storshoppat till Maximilians skötbord. Inhandlade de snygga förvaringsboxarna som jag bloggade om förra veckan, krokar till sidorna, en skötbädd och två överdrag och lite annat. Det kommer bli supersnyggt!

Nu måste jag röra på mig igen. Ciaran ska åka till mormor denna helgen och jag måste plocka ihop lite kläder innan jag hämtar honom på dagis.

Fotbollspremiär

Idag börjar Ciarans fotbollskarriär :) . Som han har längtat! Igår kom pappa hem med nya benskydd och riktiga fotbollsstrumpor inför premiären. Han hade dem på sig fram till det var dags att gå och lägga sig. Men trots att idag är första officiella träningen, så har jag rotat i arkivet och hittat ett videoklipp från juni 2006, när Ciaran alltså var 2 år och 3 månader och visst syns talangen redan där!

Försäkringskassan

I början på juli fick jag ju ett brev med en kallelse till försäkringskassan för ett möte för att diskutera hur jag ska kunna komma tillbaka till arbete. Jag ringde upp handläggaren som var hyfsat ohyfsad och hade mycket svårt att förstå när jag försökte förklara att jag kommer inte bli 'frisk' jag kommer bli föräldraledig! Hon gav sig inte på att graviditet inte är en sjukdom och att jag ju blivit opererad för mitt tillstånd. Hon skulle i vilket fall begära in kompletterande uppgifter från min läkare men jag var fortfarande tvungen att infinna mig på Försäkringskassan på Södervärn den 13 augusti kl 10.

Jag försökte nå henne på telefon igen igår för att se om hon fått uppgifterna från min läkare och om jag fortfarande behövde komma på detta möte. Jag hade förberett mig på att åter igen prata med en tjurig, avig, envis försäkringskassehandläggare och skulle säga saker som 'Jag kommer inte kunna förklara detta annorlunda för dig på onsdag än vad jag gör just nu på telefon, och om inte du har bättre saker att göra med din tid så har i alla fall jag det'. Men jag fick naturligtvis inte tag på henne igår och skulle göra ett nytt försök idag...

Men se där hann jag inte :) ! Handläggaren ringde mig först och oj vad trevlig hon var nu! Hon hade fått sin kompletterande info från specialistmödravården och det var ju klart dumt och onödigt att jag skulle behöva komma på möte hos henne och hon i stort sett bad om ursäkt med 'ja läkaren hade ju skrivit väldigt lite på ditt sjukintyg men nu när jag fått mer information så är det klart att du inte ska behöva komma hit i onödan'.

Försäkringskassan får ändå ligga kvar på min Buuu! lista ett tag till för jag känner mig lite långsint i detta fallet ;) .

Shopping!!

I helgen inhandlade vi vår första bebisgrej!! Ett skötbord på IKEA. Det är obehandlat och väldigt basic, men planen är att jag ska 'pimpa' det själv.

Idag var jag tillbaka på IKEA och inhandlade en burk med antikbets för att betsa det i samma färg som spjälsängen (som vi inte har köpt än) - men först måste jag försäkra mig att betset är OK för mig i mitt tillstånd annars får jag muta Carsten att betsa åt mig.

Till detta ska jag skruva fast några tjusiga krokar på kanterna, och hittade jättesnygga förvaringslådor i tyg på IKEA som jag tänkt ska innehålla allt man behöver tillhands på ett skötbord.

Sedan hoppas jag hitta en skötbädd som passar till lådorna eller ett tyg som passar att göra ett överdrag av. Så långt har jag kommit hittills i planeringen. Bredvid skötbordet tänkte jag mig en sån här:

Ingen avancerad högteknologisk blöjhink som de man kan köpa i babyaffärerna för antalet hundralappar, men jag tror att denna med ett paket bra luktfria fryspåsar gör samma jobb.

Vi lever verkligen i en datorstyrd värld

När jag var på IKEA idag fick jag för mig att jag skulle skaffa mig ett IKEA Family kort. De hade små stationer med datorer som guidade en genom registreringen. Jag fick börja med att fylla i förnamn, efternamn och emailadress. Jag knappade in mitt namn och min enda emailadress och *pling plong* kom det upp ett meddelande att jag redan hade använt denna adress på IKEAs hemsida och frågade mig om lösenordet. Jag har ingen aning om vad jag har för lösenord på IKEAs hemsida. Enda gången jag har behövt knappa in min email där var när vi renoverade köket för ett år sedan och jag använde deras köksdesignprogram och sparade köksplanen online så att jag kunde ladda ner den när jag stod i butiken.

Hur jag än försökte kunde jag inte komma förbi email frågan utan fick bara svaret att emailadressen redan fanns i systemet och jag fick välja en annan. Att ignorera frågan funkade inte, inte heller att bara skriva några påhittade tecken utan jag fick registrera mig med 'intemin@email.se'.

Så inte nog med att man i dagens samhälle uppenbarligen MÅSTE ha en email adress, man måste visst ha fler än en! För har du redan använt den första så är den förbrukad. Konstigt att formuläret inte reagerade likadant på min gatuadress - jag har ju använt den förr också.

Äpplen och päron

You say tomato, I say .... Det kan skilja mycket från en dag till en annan. Jag var hos vanliga barnmorskan idag - som uppenbarligen räknar på samma sätt som min räknare här i höger kolumnen och därför är jag 27+3 idag även om jag var 27+1 igår. Och jag vägde mig på samma våg som förra onsdagen och det slog på ett halvkilo jämfört med på specialistmödravården igår!! Så jag har inte alls gått upp 1.3kg utan snarare 700g på en vecka. Pust! Det betyder att om jag fortsätter öka i samma takt så hamnar jag närmare 19kg inte 27kg totalt vid eventuella 40 veckor. Det känns lite mer rimligt även om barnmorskan sa att det fortfarande var lite mycket - men det kan jag leva med.
Blodvärdet var dock fortfarande väldigt lågt :( hade inte rört sig sedan sist utan ligger kvar på 105 - så det blir dubbel dos järn och blodpudding och spenat till lunch varje dag (ja förmodligen haha! men dubbelt järn får det bli i vilket fall). SF måttet (magen) var 26 cm vilket var precis på mittenstrecket på kurvan och hjärtslagen var 140. Nästa gång är det glukosbelastning den 20/8.

Jag fick gå själv idag, fast Carsten jobbade hemma för att kunna följa med. Ciaran måste fått värmeslag igår för när Bolipompa började igår kväll var han alldeles simmig i ögonen och jättevarm. Snabbt framme med termometern registrerade vi 38.9 graders feber det blev till att stanna hemma från dagis idag. Imorse hade han 37.9 och nu i eftermiddags kändes han 'normal' igen. Just nu ligger han och sover eftermiddag och tar igen sig efter en jobbig natt medan jag tittar på OS-invigningen.

Läkarbesök

Var på specialist MVC imorse och allt ser bra ut. Cervix var 42mm så i stort sett helt oförändrad! De lyssnade på hjärtat och gjorde ett snabbt ultraljud också och bebisen ser ut och låter helt perfekt :).
Ska bli spännande och se om jag får en ny omgång antibiotika den här gången också, det har ju inte slagit fel hittills.

Vecka 27+1 idag (min räknare i kolumnen till höger räknar fel på 1 dag men det spelar inte så stor roll) nästa besök blir vecka 30+1 den 28/8.

Och jag hade gått upp 1.3kg sedan jag vägde mig själv förra veckan!!!! Hittills har jag gått upp 10kg - om jag fortsätter i den här takten kommer jag ha gått upp 27 kg totalt om jag klarar mig till 40 veckor!! Det är en 56%ig ökning av min totala vikt!! Helt sjukt haha!

Imorgon är det vanliga barnmorskans tur. Hoppas järnet är bättre.

Jag är en fotbollsmamma

Jag har precis anmält Ciaran till sin första fritidsaktivitet! Från och med nästa vecka spelar han fotboll två gånger i veckan i LBO7 :) . Ok vi ska testa på och se om han tycker det är kul, men jag tror min karriär som 'soccermom' är oundviklig.

Min paprika har blivit omkörd

Den ligger nu 2 röster efter. Vad snöpligt eftersom jag ledde hela dagen igår. Jaja, sånt är det och röstningen är inte helt över än.

Såpoperor

Jag brukar vanligtvis undvika att ha TVn på när jag går hemma på dagarna, men idag blev det för tyst nu när Ciaran börjat på dagis igen.

Alltså jag förstår inte detta med såpoperor! Varför fastnar man i det träsket så lätt? Det måste vara värre än knark! Jag satt och tittade i 5 minuter på någon såpa som jag lyckligtvis inte uppfattade namnet på. På dessa 5 minuter lyckades en kille på väg att hindra sin själs älskade från att falla i armarna på nån annan pajas, krascha sin motorcykel och bli bortrövad av en förbipasserande NUNNA i mörka solglasögon (på natten).

Under tiden har en annan grupp såpisar störtat med sitt flygplan(?) i ödemarken och en kvinna är allvarligt skadad och ligger livlös - med full make-upp och klanderfri frisyr - på marken medan en annan kvinna står och skriker mot himlen "Varför leker du Gud med oss?!".... Nu såg jag ju inte riktigt vad orsaken var till att denna tragedi inträffat - men vem skriker man på där uppe om inte Gud? Och då 'leker' han väl inte Gud - han är ju Gud!

Jag tror det mest tragiska med såpor är inte de otroligt korkade, osannolika händelserna (när läste ni senast i tidningen om någon som blivit kidnappad av en nunna?), utan de fruktansvärt dumma dialogerna (varför leker Gud Gud?). Den ena dumma klichén avlöser den andra - detta är penmanskap i världsklass. Manusförfattarnas mammor måste vara oerhört stolta!

Min paprika leder!

Kika på omröstningen genom att klicka här. Bilden på Ciaran slutade 2:a i sin tävling och det är jag givetvis helnöjd med även om jag personligen tyckte den var bäst ;) . Kul att komma 2:a i sin första fototävling.

Fototävling

Jag tänkte jag skulle se om jag verkligen är så bra på att fotografera som min kära sambo försöker intala mig ;) , så jag har anmält två bidrag till varsin fototävling på Familjeliv.se. Dessa tävlingar är helt prestigelösa - man vinner inget annat än äran och rätten att välja tema till nästa tävlingsomgång.

Den ena tävlingen är fortfarande öppen men den andra är röstningen igång på. Om ni vill se hur det går (eller rösta) så kan ni klicka här. Min bild är #10 och temat var "barn bild -sommargott".

Den andra tävlingen är på temat 'grönsak' och ni kan tjuvkika på min paprika på min fotoblogg om en stund (när jag lagt upp bilderna), länk hittar ni längst ner i högerkolumnen ----->

Sablans osis!

I tisdags var jag och Ciaran hemma hos Corina, Martin och Minna och badade i deras pool. Vi hade supertrevligt och var både trötta och glada i hågen när vi satte oss i bilen för att åka hem runt 17 tiden. Ciaran somnade som en stock i bilen och jag satt mest och funderade på vad vi skulle ha till middag, när jag intet ont anandes stannade vid ett rödljus. Så fort det blev grönt och jag började köra framåt klonkade det till bak i bilen och det började skrapa och slå och lät som om något släpade i marken!! Jag bytte ju avgasrör så sent som i vintras, så det var min första tanke. Jag tog mig igenom korsningen och stannade på andra sidan för att gå ut och titta. Jag kunde inte se någonting, men jag är ju inte så vig för tillfället så det var ju inte det lättaste att få någon direkt överblick av undersidan av bilen.

Jag bestämde mig för att prova att köra hem. Jag kom knappt hundra meter med bankandet och skrapandet innan jag ångrade mig och på nytt körde in till kanten - denna gången tog knappt bromsen! Det var nästan inget motstånd när jag tryckte ner bromspedalen och stoppsträckan blev betydligt längre än vad den borde varit med min låga hastighet. I detta läget ringde jag Carsten!

Jag förklarade vad som hänt, och satte mig åter i bilen och skulle prova att köra lite till för att han skulle få höra hur den lät. Detta var i efterhand en riktigt dum idé eftersom det gjorde att jag hamnade först i kön vid nästa rödljus istället. Igen tog knappt bromsen så Carsten föreslog att jag skulle kolla om handbromsen funkade. Jag drog åt spaken och det funkade, sedan la jag ur handbromsen och skulle köra framåt på grönt ljus men kom ingenstans! Handbromsen hade låst sig. Jag provade både bakåt och framåt men det enda som hände när jag tryckte på gasen var att bilen reste sig uppåt. Vid det här laget tutade folk på mig och en snorkig gubbe på cykel snäste åt mig att jag skulle sluta snacka i mobil och köra istället. Undrar vad folk tror att man har varningsblinkersen på för?

Till slut fick jag ge upp och ringa 112 eftersom jag nu stod och blockerade en hel fil i korsningen precis utanför Malmö Operan. Det tog inte många minuter innan 2 hjälpsamma poliser och en civilklädd kille med hammare låg och slog och bankade under min bil. Ciaran sov fortfarande som en stock! Den ena polisen frågade mig om jag var säker på att han inte var död. Jag förklarade att vi hade varit och badat (logiskt svar eller hur?!). Men vad de än gjorde lossnade inte handbromsen och bilen stod där den stod. Det fanns inget annat att göra än ringa bärgare.

Medan vi väntade på bärgningsbilen fick jag efter mycket om och men liv i Ciaran och han fick passa på att sitta i polisbilen och till och med ropa på en av poliserna i komradion. Men eftersom det dröjde en stund och mitt lilla gravida jag måste sett ganska trött och svettig ut så erbjöd sig poliserna att stanna kvar och vänta på bärgningsbilen medan jag och Ciaran fick påbörja vandringen hem. Carsten hade varit ute på eftermiddagen och tagit ett par öl med en kille från jobbet så han hade ju ingen möjlighet att hämta oss heller.

När vi kommit halvvägs hem körde bärgningsbilen om oss med min lilla vita Renault Megane på släp - då stortjöt Ciaran och trodde vi aldrig mer skulle få se den. Polisen ringde och talade om vilken verkstad den var på väg till och vid 18:30 ungefär kom vi äntligen innanför dörren hemma.

I morse ringde verkstan med kostnaden för kalaset - 3931kr för totalbyte av bromsbackar, stag och cylindrar... plus vad det nu kostar med bärgningen. Jag har inte fått någon räkning därifrån än, men enligt mitt försäkringsbolag är självrisken 1500kr.

Bilen får jag förhoppningsvis tillbaka på tisdag.