Sablans osis!

I tisdags var jag och Ciaran hemma hos Corina, Martin och Minna och badade i deras pool. Vi hade supertrevligt och var både trötta och glada i hågen när vi satte oss i bilen för att åka hem runt 17 tiden. Ciaran somnade som en stock i bilen och jag satt mest och funderade på vad vi skulle ha till middag, när jag intet ont anandes stannade vid ett rödljus. Så fort det blev grönt och jag började köra framåt klonkade det till bak i bilen och det började skrapa och slå och lät som om något släpade i marken!! Jag bytte ju avgasrör så sent som i vintras, så det var min första tanke. Jag tog mig igenom korsningen och stannade på andra sidan för att gå ut och titta. Jag kunde inte se någonting, men jag är ju inte så vig för tillfället så det var ju inte det lättaste att få någon direkt överblick av undersidan av bilen.

Jag bestämde mig för att prova att köra hem. Jag kom knappt hundra meter med bankandet och skrapandet innan jag ångrade mig och på nytt körde in till kanten - denna gången tog knappt bromsen! Det var nästan inget motstånd när jag tryckte ner bromspedalen och stoppsträckan blev betydligt längre än vad den borde varit med min låga hastighet. I detta läget ringde jag Carsten!

Jag förklarade vad som hänt, och satte mig åter i bilen och skulle prova att köra lite till för att han skulle få höra hur den lät. Detta var i efterhand en riktigt dum idé eftersom det gjorde att jag hamnade först i kön vid nästa rödljus istället. Igen tog knappt bromsen så Carsten föreslog att jag skulle kolla om handbromsen funkade. Jag drog åt spaken och det funkade, sedan la jag ur handbromsen och skulle köra framåt på grönt ljus men kom ingenstans! Handbromsen hade låst sig. Jag provade både bakåt och framåt men det enda som hände när jag tryckte på gasen var att bilen reste sig uppåt. Vid det här laget tutade folk på mig och en snorkig gubbe på cykel snäste åt mig att jag skulle sluta snacka i mobil och köra istället. Undrar vad folk tror att man har varningsblinkersen på för?

Till slut fick jag ge upp och ringa 112 eftersom jag nu stod och blockerade en hel fil i korsningen precis utanför Malmö Operan. Det tog inte många minuter innan 2 hjälpsamma poliser och en civilklädd kille med hammare låg och slog och bankade under min bil. Ciaran sov fortfarande som en stock! Den ena polisen frågade mig om jag var säker på att han inte var död. Jag förklarade att vi hade varit och badat (logiskt svar eller hur?!). Men vad de än gjorde lossnade inte handbromsen och bilen stod där den stod. Det fanns inget annat att göra än ringa bärgare.

Medan vi väntade på bärgningsbilen fick jag efter mycket om och men liv i Ciaran och han fick passa på att sitta i polisbilen och till och med ropa på en av poliserna i komradion. Men eftersom det dröjde en stund och mitt lilla gravida jag måste sett ganska trött och svettig ut så erbjöd sig poliserna att stanna kvar och vänta på bärgningsbilen medan jag och Ciaran fick påbörja vandringen hem. Carsten hade varit ute på eftermiddagen och tagit ett par öl med en kille från jobbet så han hade ju ingen möjlighet att hämta oss heller.

När vi kommit halvvägs hem körde bärgningsbilen om oss med min lilla vita Renault Megane på släp - då stortjöt Ciaran och trodde vi aldrig mer skulle få se den. Polisen ringde och talade om vilken verkstad den var på väg till och vid 18:30 ungefär kom vi äntligen innanför dörren hemma.

I morse ringde verkstan med kostnaden för kalaset - 3931kr för totalbyte av bromsbackar, stag och cylindrar... plus vad det nu kostar med bärgningen. Jag har inte fått någon räkning därifrån än, men enligt mitt försäkringsbolag är självrisken 1500kr.

Bilen får jag förhoppningsvis tillbaka på tisdag.