Ciaran vaknade i måndags morgon och haltade på högerbenet. Först trodde jag han kanske legat konstigt på det, för det var inget fel på benet när han gick och la sig, eller att han bara larvade sig (inte helt ovanligt). Men när jag hämtade på dagis sa de att han hade haltat hela dagen och det fortsatte likadant även igår. Så jag ringde vårdcentralen och fick komma in igår eftermiddag. De sa att det nog rör sig om Coxitis simplex - inflammation i höftleden, och skickade oss med en akutremiss till barnkliniken på UMAS. Vi åkte hem i mellan och inväntade pappa som fick ta hand om Maximilian, som fått nog flera gånger om på vårdcentralen. Sedan åkte jag och Ciaran svängen om MacDonalds och hade faktiskt riktigt trevligt bara han och jag.
Väl på akuten fick vi träffa Maximilians sköterska från när han låg inlagd med RS i våras. Hon kom ihåg oss, det var lite kul. Sedan fick vi vänta i ett fullt väntrum och jag tänkte bara "svininfluensa" hela tiden. När vi väl fick komma in på ett rum så introducerade jag Ciaran för handspriten. Läkaren på akuten gjorde i stort sett samma undersökning som läkaren på vårdcentralen och kom fram till samma sak. Dessvärre kunde de inte göra ett ultraljud på höften igår, utan vi får komma tillbaka idag. Så jag har ringt dagis och berättat att vi blir hemma idag, men haltandet är faktiskt betydligt bättre, så jag hoppas det går över till imorgon.
Man ska vila så mycket som möjligt - helst sängliggande. HAHAHAHA!! Ja det kan jag ju drömma om att få Ciaran till att göra en hel dag.
Sov-boot camp
Carsten har varit i Norge i 3 dagar denna veckan och under tiden har jag satt Maximilian i sov-boot camp och hård tränat att kunna somna om av sig själv utan att behöva amma. Ett viktigt steg i att sluta amma helt inom en snar framtid. Maxi har alltid sovit riktigt dåligt faktiskt. Även nu vid 10 månaders ålder har han för vana att vakna minst 2-3 gånger per natt men inte sällan fler gånger. Och ovanan trogen så har det krävts amning för att somna om. Men så åkte som sagt pappa bort i 2 nätter och elaka mamman satte ner foten och vägrade amma. Första natten vaknade han två gånger och gallskrek i en halvtimme båda gångerna. Jag gjorde mitt bästa att trösta utan att plocka upp honom och amma. Jag gav honom vatten, klappade honom i håret och sa "så ja Maxi nu lägger vi oss ner och sover" om och om igen. Oj vad arg han var! Och oj vad hes han var dagen efter. Men jag gav inte vika och han ammade inte förrän kl 06:00.
Andra natten kom jag dock på ett knep. Han har en blinkande, spelande lysmask i sängen och när jag spelade med den la han sig ner igen. Enda minuset är att lysmasken spelar ju bara en kort melodi och när melodin var slut satte han sig upp igen. Så även om det gick betydligt lugnare, tystare och behagligare natt 2, så vaknade han fler gånger och jag stod vid sängen en bra stund varje gång och tryckte på lysmasken för att starta om den. Men döm om min förvåning och lycka när jag vaknade 07:38 av att telefonen ringde och Maximilian fortfarande sov - i sin egen säng!
Så kom pappa hem igår kväll, men vi fortsatte på inslagen linje och EUREKA! I natt vaknade han bara 1 gång och somnade om efter bara ett par tryck på lysmasken! Han vaknade till lite en andra gång men gnydde bara lite och somnade om helt själv. Han vaknade 10 minuter i 7 i morse, helt acceptabelt, och fick ligga i vår säng och dra sig till 20 över 7 innan storebror vaknade och vi steg upp.
Nu ska jag ju inte ropa hej för tidigt. En natt gör ju ingen vana, men det har gått över förväntan och jag är så stolt över min lille plutt.
I övrigt kan man säga att han verkligen kommit in i en expansiv fas de senaste två veckorna; Han har fått 4 nya tänder och är nu uppe i 8st totalt. Han har lägligt nog också fått sin första kallelse till tandläkaren. Han drar sig upp med hjälp av möbler och står ganska stadigt så länge han har något att hålla sig i. För att ta sig fram på golvet har armécrawlet övergått i riktig krypning på händer och knän - och fort går det! Så nu har jag skruvat upp grind till trappan (dock blev det inte bra så vi ska göra om det idag), för Maxi visade att han kan ta sig upp till 4:e trappsteget för egen maskin, men ner igen är lite vanskligare.
Han vinkar hej då och pekar med sitt söta, knubbiga pekfiner och säger "dä" eller "titta" och han kör sina leksaksbilar över golvet med ljudeffekten "brrrrrr".
En helt underbar period!
Andra natten kom jag dock på ett knep. Han har en blinkande, spelande lysmask i sängen och när jag spelade med den la han sig ner igen. Enda minuset är att lysmasken spelar ju bara en kort melodi och när melodin var slut satte han sig upp igen. Så även om det gick betydligt lugnare, tystare och behagligare natt 2, så vaknade han fler gånger och jag stod vid sängen en bra stund varje gång och tryckte på lysmasken för att starta om den. Men döm om min förvåning och lycka när jag vaknade 07:38 av att telefonen ringde och Maximilian fortfarande sov - i sin egen säng!
Så kom pappa hem igår kväll, men vi fortsatte på inslagen linje och EUREKA! I natt vaknade han bara 1 gång och somnade om efter bara ett par tryck på lysmasken! Han vaknade till lite en andra gång men gnydde bara lite och somnade om helt själv. Han vaknade 10 minuter i 7 i morse, helt acceptabelt, och fick ligga i vår säng och dra sig till 20 över 7 innan storebror vaknade och vi steg upp.
Nu ska jag ju inte ropa hej för tidigt. En natt gör ju ingen vana, men det har gått över förväntan och jag är så stolt över min lille plutt.
I övrigt kan man säga att han verkligen kommit in i en expansiv fas de senaste två veckorna; Han har fått 4 nya tänder och är nu uppe i 8st totalt. Han har lägligt nog också fått sin första kallelse till tandläkaren. Han drar sig upp med hjälp av möbler och står ganska stadigt så länge han har något att hålla sig i. För att ta sig fram på golvet har armécrawlet övergått i riktig krypning på händer och knän - och fort går det! Så nu har jag skruvat upp grind till trappan (dock blev det inte bra så vi ska göra om det idag), för Maxi visade att han kan ta sig upp till 4:e trappsteget för egen maskin, men ner igen är lite vanskligare.
Han vinkar hej då och pekar med sitt söta, knubbiga pekfiner och säger "dä" eller "titta" och han kör sina leksaksbilar över golvet med ljudeffekten "brrrrrr".
En helt underbar period!
Jag gillar inte Alex Schulman egentligen...
...men jag tycker det här svininfluensa-inlägget på hans blogg var mycket bra och jag instämmer!
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/09/vaccinera-er-nu-sjalviska-manniskor
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/09/vaccinera-er-nu-sjalviska-manniskor
