Luciatraditioner - både gamla och nya

Igår var det Lucia på dagis och Ciaran har visst skapat en ny egen Lucia-tradition av att möta oss med feber när vi kommer till dagislusset. Igår var han inte lika hängig som förra året, men ändå 38,8 när vi kom hem. Han har klagat över ont i örat också, men idag på morgonen hade han bara 36,9 så förhoppningsvis var det bara tillfälligt.

Ciaran hade övat och övat i flera veckor på Lucia sångerna. Han och kompisen Milton skulle vara pepparkakor och tradera-mamman hade ju naturligtvis hittat perfekta pepparkaksdräkten. Allt gick jättebra tills Lucia tåget kommit in och ställt upp - då började Ciaran vråltjuta (scenskräck?) och ville inte stå kvar. Han ville vara hos mamma och pappa. Men efter att pappa mutat med choklad när vi kom hem gick han med på att gå tillbaka. Först satte han sig med ryggen mot publiken, sedan i en frökens knä och lyckades i alla fall slutföra framträdandet med bravur.

Efteråt fick vi kaffe med lussekatter och pepparkakor och hade trevligt med de andra föräldrarna. Vi bestämde med Miltons mamma att Milton ska få följa med hem och leka nästa vecka efter dagis när hon jobbar länge. Allt var supermysigt förutom att dagis är VÄRDELÖSA på att stava Ciarans namn och jag börjar bli riktigt irriterad. Jag har påpekat åtskilliga gånger att hans namn står felstavat lite överallt, men inte nog med att de inte ändrat de ställen jag påpekat, utan de fortsätter att stava hans namn fel. Alla barnen fick en stor pepparkaka som var dekorerad med deras namn och på Ciarans stod det naturligtvis "CAIRAN".

Min lille febrige pepparkaka var så inne i sin lusseroll att när jag var uppe i natt och ammade Maximilian hörde jag Ciaran sjunga "Sankta Lucia" i sömnen!

Lillebror var också pepparkaka