på en välbehövlig och välförtjänt tvåveckors tjejcharter med en jobbarkompis. Imorgon är det en vecka sedan de åkte, så det är en vecka kvar till hon kommer hem. Suck!
Alltså, även om jag är 33 år och bor 30 mil från min mamma och vi bara träffas ibland, så märker jag nu att jag har svårt att klara mig utan henne i ens en vecka! Än mer två! Dagar som idag, när mina barn driver mig till vansinne; Maxi vägrar sova och Ciaran vägrar lyssna. Den ena gnäller och den andra tjatar ... så brukar jag ringa min älskade mamma på jobbet och "ånga av mig". Och fast hon bara lyssnar med ett halvt öra (hon är ju ändå på jobbet), så känns det genast bättre. Vem ska jag ringa nu? När mamma ligger på stranden i 32 grader och strålande sol och smuttar paraplydrinkar! ... hmmm, ja det vore nåt det!
Hej och välkommen till min lilla blogg! Här bloggas det om livet i det gula tegelhuset. Om allt som rör sig och ibland inte rör sig i min hjärna. Om mina knattar Ciaran och Maximilian och deras framsteg och upptåg. En helt vanlig tråkig blogg bland alla andra... fast min.
1 kommentarer:
Hej, läste din blogg, så skönt för din mamma. Du undra vem du skulle ringa nu när hon är i väg. Du har en farmor till dina barn, jag lyssnar gärna och hjälper om jag kan, så snälla ring om du vill prata, eller ta barnen och kom hit, ni är alltid välkomna.
Kram på er.
Skicka en kommentar