Howdy partner!
Äpplen
Jag läste min systers blogg http://mappehl.blogspot.com/2009/10/appelmos.html och kom att tänka på Maximilians lilla äppelträd, som vi planterade i maj. Från början såg det ut att bli 9 äpplen på trädet, men under sommaren och höstens gång har de ett efter ett fallit offer för fåglar, pallande 2 åriga kusiner och andra skadedjur och de senaste veckorna har hoppet stått till ett sista litet äpple som ensamt lyst klarrött från sin gren. Men idag när min systers blogginlägg fick mig att kasta ett öga ut genom fönstret på det sista lilla äpplet, så var även det försvunnet. Jag drog på mig fleecejackan och gick ut och kontrollerade och kunde bara konstatera att det bidde inga äpplen i år. På marken låg något brunt och halvätet/halvruttet, som jag sparkade in i buskarna innan jag gick in och förmedlade den tråkiga nyheten till mina besvikna pyjamasbarn som förväntansfullt tryckt näsorna mot rutan medan jag var ute.
Min mamma är i Turkiet
på en välbehövlig och välförtjänt tvåveckors tjejcharter med en jobbarkompis. Imorgon är det en vecka sedan de åkte, så det är en vecka kvar till hon kommer hem. Suck!
Alltså, även om jag är 33 år och bor 30 mil från min mamma och vi bara träffas ibland, så märker jag nu att jag har svårt att klara mig utan henne i ens en vecka! Än mer två! Dagar som idag, när mina barn driver mig till vansinne; Maxi vägrar sova och Ciaran vägrar lyssna. Den ena gnäller och den andra tjatar ... så brukar jag ringa min älskade mamma på jobbet och "ånga av mig". Och fast hon bara lyssnar med ett halvt öra (hon är ju ändå på jobbet), så känns det genast bättre. Vem ska jag ringa nu? När mamma ligger på stranden i 32 grader och strålande sol och smuttar paraplydrinkar! ... hmmm, ja det vore nåt det!
Alltså, även om jag är 33 år och bor 30 mil från min mamma och vi bara träffas ibland, så märker jag nu att jag har svårt att klara mig utan henne i ens en vecka! Än mer två! Dagar som idag, när mina barn driver mig till vansinne; Maxi vägrar sova och Ciaran vägrar lyssna. Den ena gnäller och den andra tjatar ... så brukar jag ringa min älskade mamma på jobbet och "ånga av mig". Och fast hon bara lyssnar med ett halvt öra (hon är ju ändå på jobbet), så känns det genast bättre. Vem ska jag ringa nu? När mamma ligger på stranden i 32 grader och strålande sol och smuttar paraplydrinkar! ... hmmm, ja det vore nåt det!
September
Ja jag får väl köra en snabbgenomgång av september.
Först ska jag väl säga att Ciaran mår bra och är helt återställd från sin onda höft. Någon påpekade att om man skriver att man varit på akuten kanske man ska komma tillbaka och berätta hur det gått. Naah, onödigt, eller? ;-)
September har flugit fram. Maxi och jag simmar vidare på måndagar. Ciaran har varit på studiebesök på nya PGA-banan med dagis och det har varit dagisfotografering och föräldramöte och lite sånt.
Förra helgen var min mamma här. Först på lördagen fick vi då barnledigt och Carsten och jag begav oss med tåget till Köpenhamn där vi åt 3-rätters middag på favis restaurangen Reef n' Beef. Jag kände mig lite äventyrlig och vågade mig på att prova krokodil(!) till förrätt! Jag ska inte säga att det smakade som kyckling, men det var inte långt ifrån fast med en konstig fisk-konsistens. Det hamnar ju inte bland mina favoriträtter på något vis, men det var kul att ha testat. Efter middagen gick vi på Hard Rock Café och drack öl och drinkar. Vi kom fram till att vi inte har haft en sådan kväll helt för oss själva på över ett år - så det var välbehövligt och underbart trevligt.
Sedan i söndags firade vi Carstens födelsedag (som ju egentligen är idag - vi väntar på att väcka honom med paket och kaffe på sängen om en stund) med att han körde Ferrari! Detta var ju egentligen presenten från förra året som äntligen blev av. Det var hur häftigt som helst. Vi som bara fick titta på och fotografera var oerhört imponerade, men ingenting i jämförlse med den lycklige föraren.
I fredags var vi "hembjudna till Corina och Martin", men i hemlighet var vi egentligen av Corina inbokade på en vinprovning och ännu en 3-rätters middag på Intermezzo. Det var otroligt trevligt och lärorikt. Carsten fick också en hel korg med 8 olika viner som inte är vilka skräpviner som helst utan årgångsviner och en riktigt fin champagne. Allt detta var present från Carstens föräldrar, systrar med familjer, min syster med familj och min pappa och Kerstin. Det blev jätteuppskattat och vi har nu prisat vinkylar och mätt olika möjliga utrymmen att ställa en på.
Idag är det ju det riktiga födelsedagen, men det är svårt att toppa den senaste veckans firande. Vi har köpt oxfilé på Delikatessen till kvällen, men annars står inte så mycket på programmet. Nu har jag satt på kaffet och ska förbereda de otåliga gossarna för sången :-).
Först ska jag väl säga att Ciaran mår bra och är helt återställd från sin onda höft. Någon påpekade att om man skriver att man varit på akuten kanske man ska komma tillbaka och berätta hur det gått. Naah, onödigt, eller? ;-)
September har flugit fram. Maxi och jag simmar vidare på måndagar. Ciaran har varit på studiebesök på nya PGA-banan med dagis och det har varit dagisfotografering och föräldramöte och lite sånt.
Förra helgen var min mamma här. Först på lördagen fick vi då barnledigt och Carsten och jag begav oss med tåget till Köpenhamn där vi åt 3-rätters middag på favis restaurangen Reef n' Beef. Jag kände mig lite äventyrlig och vågade mig på att prova krokodil(!) till förrätt! Jag ska inte säga att det smakade som kyckling, men det var inte långt ifrån fast med en konstig fisk-konsistens. Det hamnar ju inte bland mina favoriträtter på något vis, men det var kul att ha testat. Efter middagen gick vi på Hard Rock Café och drack öl och drinkar. Vi kom fram till att vi inte har haft en sådan kväll helt för oss själva på över ett år - så det var välbehövligt och underbart trevligt.
Sedan i söndags firade vi Carstens födelsedag (som ju egentligen är idag - vi väntar på att väcka honom med paket och kaffe på sängen om en stund) med att han körde Ferrari! Detta var ju egentligen presenten från förra året som äntligen blev av. Det var hur häftigt som helst. Vi som bara fick titta på och fotografera var oerhört imponerade, men ingenting i jämförlse med den lycklige föraren.
I fredags var vi "hembjudna till Corina och Martin", men i hemlighet var vi egentligen av Corina inbokade på en vinprovning och ännu en 3-rätters middag på Intermezzo. Det var otroligt trevligt och lärorikt. Carsten fick också en hel korg med 8 olika viner som inte är vilka skräpviner som helst utan årgångsviner och en riktigt fin champagne. Allt detta var present från Carstens föräldrar, systrar med familjer, min syster med familj och min pappa och Kerstin. Det blev jätteuppskattat och vi har nu prisat vinkylar och mätt olika möjliga utrymmen att ställa en på.
Idag är det ju det riktiga födelsedagen, men det är svårt att toppa den senaste veckans firande. Vi har köpt oxfilé på Delikatessen till kvällen, men annars står inte så mycket på programmet. Nu har jag satt på kaffet och ska förbereda de otåliga gossarna för sången :-).
