Trötthetens dimma

Jag känner mig lite gnällig att klaga över trötthet efter bara en månad... men jag har inte sovit mer än max 3 timmar i ett sträck på 33 nätter, och oftast är 3 timmar en lyx, 2 är mer standard, men ibland får man inte ens det. Och allt kan inte skyllas på Maxi, det verkar bara som om universum bara bestämt sig för att jag inte ska få sova. Summan av kardemumman blir ju att jag sitter här på dagarna och orkar inte ta mig för mer än det nödvändigaste medan tvätthögen växer och dammråttorna får huggtänder. Det hjälper ju inte att när man väl ska ta sig för något att man också måste utföra det med en hand.

Denna veckan har jag i alla fall kompensationsbakat pepparkakor med Ciaran, eftersom vi fick ställa in baket i Söndags. Dock med köpedeg, men det gick bra det med.

Igår var vi ute och åt på restaurang. Maxi var med på sitt första krogbesök medan Ciaran var hos faster Nea och lekte med Minna och Elliot. Vi hade avskedsmiddag för Carstens bästa kompis Maciej som flyttar till viva Las Vegas på måndag. Japp, flyttar - för gott! Hur häftigt är det?! Frun och barnen har redan åkt i förväg och har börjat kindergarden och jobb medan Maciej har sålt bilen och avvecklat det sista och jobbar sin sista arbetsdag imorgon. Det var både jättekul och jättevemodigt igår. Maciej visste inget. Han trodde det bara var han och Carsten som skulle ut och ta ett par öl och äta. Corina hade bokat bord på TBone och samlat ihop ett gäng jobbarkompisar också (hon jobbar med Maciej) och vi satt allihop på restaurangen och väntade när han och Carsten kom dit.
Lycka till med det nya livet i det nya landet Maciej, Annica och kidsen!!