Summan av kardemumman och russinen i den nya kakan

Då var det nytt år igen. 2008 gick snabbt, men det var ett bra år tycker jag. Vi fick Maximilian. Det var ju inte helt enkelt, men det gick ju så strålande bra trots operationen och cerklaget och alla restriktioner, att jag redan nu kan se tillbaka på det och enbart känna att det var en positiv upplevelse. Jag är tacksam att vi fick gå igenom det, för det har verkligen rotat oss som familj. Ciaran och Carsten har kommit varandra väldigt nära under 2008 och jag vet att det betyder så mycket för Ciaran. Själv känner jag mig bara lyckligt lottad på alla plan och det gjorde jag inte av olika anledningar när 2008 startade.

Men som Carsten säger: 2009 ska bli ännu bättre! Detta året kommer jag till största delen vara mammaledig, Ciaran kommer gå på dagis 15 timmar i veckan och jag kommer ha mycket tid med mina pojkar. Jag hoppas verkligen det ska hjälpa Ciaran. Han har haft det lite svårt med att bli storebror, trots att han är världens bästa. Det är klart inte lätt. Han har varit centrum av mitt universum sedan han föddes och nu delar han den platsen med både Carsten och Maximilian. Men i gengäld har han både fått en pappa och en lillebror - en familj.

2009 kommer denna lilla familj förhoppningsvis hitta det perfekta nya boendet, som rymmer oss alla och allt vi vill ha. Väldigt snart. Och även om jag kommer gå hemma har jag ändå förväntningar på 2009 att innehålla starten på min framtida karriär. Något ska det väl bli av mig också när jag blir stor och när jag ska fylla 33 om en och en halv månad känns det som om det är hög tid att bli stor nu.

Jag ska ju också så småningom få avsluta 2009 med att åka till New York och julshoppa och se en NHL match. Tänk att jag lyckades bo i Kanada i över 7 år utan att se en enda NHL match. Skamligt!

Som sagt, jag är nöjd med 2008, men för att citera Ciaran som citerar Buzz Lightyear: "-Till oändligheten och vidare!"
2009 - bring it on!