1 vecka kvar

Ja då var vi inne på sista veckan som lägenhetsbor! Om exakt en vecka står vi redo att åka till banken för att få nyckeln till nya huset! Om jag ser mig omkring känns det ju väldigt påtagligt, med alla lådor och grejor som står överallt (totalt kaos), men på ett annat sätt känns det jättesvårt att fatta att om en vecka ska vi inte bo här mer. Även om jag längtar till huset så är det faktiskt några få saker som ändå är lite vemodiga att lämna. Vår lägenhet, om än alldeles för liten är faktiskt väldigt fin, med sina höga tak och stukaturer. Det kommer kännas lite konstigt att plötsligt bo med "normal" takhöjd igen, men nya huset med öppna spisen och tegelväggen är ändå minst lika mysigt om inte mysigare. Och jag kommer sakna möjligheten att ta på mig jackan och bara "kila ner till Åhléns" dvs närheten till stan naturligtvis. Och enkelheten i att hämta mat, där det stora i-landsproblemet består av om man ska ta sushi, pizza eller thai för att allt finns på gångavstånd. Nu kommer jag ju inte behöva sluta äta sushi bara för att vi flyttar utanför stan, men det blir ju lite meckigare att köpa hem mat... vilket säkert är bra för plånboken. Och jag längtar enormt efter att kunna GRILLA!! Och att kunna bjuda hem folk på mat (här har vi ju inga sittplatser för matgäster).

Men jag kommer INTE sakna parkeringsböter (fick en till förra veckan, hoppas verkligen det är min sista!), att inte hitta parkering när man kommer hem och sen behöva släpa Maximilian i bilstolen och blöjväska och vad mer man har med sig uppför 4 trappor. Jag kommer heller inte sakna att inte ha torktumlare och att behöva ha vardagsrummet eller sovrummet fullt av ställningar med torkande tvätt. Nu kommer jag väl inte överanvända torktumlaren, men jag kommer ha en tvättstuga att hänga tvätten i.

Jag längtar till trädgården, till soliga dagar på terassen, till att laga mat i nya köket, till att mysa i soffan framför öppna spisen, till rymd och utrymme för knattarna att leka på. Jag längtar efter att inreda Maximilians egna rum, och ett helt nytt rum till Ciaran.

På ett sätt känns en vecka som jättekort tid men samtidigt känns det som en evighet :-)