Ingen lyckodag precis

Ja dagen började ju ganska bra och harmlöst. Vi tog det lite lugnt i förmiddags, jag och Ciaran åkte en sväng och köpte present till superhjältekalaset, sedan skjutsade vi honom dit och vi andra åkte en tur till Hornbach och Ilva. Maxi somnade i bilen på vägen hem, så jag bar in honom och la honom i sin säng. Så långt var allt kanon och det såg ut att bli en riktigt bra söndag. Sen upptäckte vi att myror hade invaderat tvättstugan. Suck! Så jag anmälde mig frivilligt att åka och hämta Ciaran på kalaset och sen åka till Ica Maxi och köpa myrfällor... dock kom jag inte så långt.

När jag hämtade Ciaran på kalaset var han precis blåslagen. Hans bästa kompis hade knuffat honom så han föll huvudstupa utför en stentrappa och in i en parkerad bil!! De hade sett över honom så han inte verkat fått hjärnskakning, men han har fina bulor och skrapsår i pannan och hade blivit hyfsat rädd. Nu verkar han helt ok, men det kunde ju slutat mycket värre. Han var också blöt in på bara skinnet eftersom de lekt ute, så jag fick skjutsa hem honom och köra till Ica själv.

När jag var på väg till kassan ringer Carsten och säger "Skynda dig hem! Maxi har svårt att andas!". Med hjärtat i halsgropen och adrenalin i ådrorna körde jag i fullkomligt olaglig hastighet hela vägen hem. Väl hemma hade Maxi lugnat sig lite och andades något bättre men det gick inte att ta fel på hostan - falsk krupp. Läskigt som attan, Ciaran hade det när Carsten och jag precis hade träffats, det var en av de första helgerna han var på besök hos oss. Jag och Maxi gick ut på altanen medan Carsten googlade symptom och råd (och ringde Corina eftersom Minna också haft detta). Så småningom släppte det lite mer och nu är han så gott som återställd igen.

Nu lagar jag middag och hoppas kunna skicka ungarna i säng utan vidare incidenter. Imorgon hoppas jag på en ny och mycket bättre dag, då är det dagis för Ciaran, jag får förhoppningsvis (positivt) besked från jobbet jag intervjuade för förrförra veckan och Carsten får sin sista behandling för nacken.

1 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, Vilket kaos, hur är det med dom små? Jag hoppas dom mår bättre. Kram på er tänker på er. Mamma i Sjöbo