Nya bilder
Igår var det dags för en ny fotosession med lillknatten. Syftet var att fånga ett leende på bild, och det gjorde vi men dessvärre blev de bästa leendena lite suddiga, men vi fick många bra både med och utan leenden. Jag har lagt vattenmärken på bilderna här på bloggen, men kopior för utskrift mailas direkt till berörda far- och mormödrar.
Luciatraditioner - både gamla och nya
Igår var det Lucia på dagis och Ciaran har visst skapat en ny egen Lucia-tradition av att möta oss med feber när vi kommer till dagislusset. Igår var han inte lika hängig som förra året, men ändå 38,8 när vi kom hem. Han har klagat över ont i örat också, men idag på morgonen hade han bara 36,9 så förhoppningsvis var det bara tillfälligt.
Ciaran hade övat och övat i flera veckor på Lucia sångerna. Han och kompisen Milton skulle vara pepparkakor och tradera-mamman hade ju naturligtvis hittat perfekta pepparkaksdräkten. Allt gick jättebra tills Lucia tåget kommit in och ställt upp - då började Ciaran vråltjuta (scenskräck?) och ville inte stå kvar. Han ville vara hos mamma och pappa. Men efter att pappa mutat med choklad när vi kom hem gick han med på att gå tillbaka. Först satte han sig med ryggen mot publiken, sedan i en frökens knä och lyckades i alla fall slutföra framträdandet med bravur.
Efteråt fick vi kaffe med lussekatter och pepparkakor och hade trevligt med de andra föräldrarna. Vi bestämde med Miltons mamma att Milton ska få följa med hem och leka nästa vecka efter dagis när hon jobbar länge. Allt var supermysigt förutom att dagis är VÄRDELÖSA på att stava Ciarans namn och jag börjar bli riktigt irriterad. Jag har påpekat åtskilliga gånger att hans namn står felstavat lite överallt, men inte nog med att de inte ändrat de ställen jag påpekat, utan de fortsätter att stava hans namn fel. Alla barnen fick en stor pepparkaka som var dekorerad med deras namn och på Ciarans stod det naturligtvis "CAIRAN".
Min lille febrige pepparkaka var så inne i sin lusseroll att när jag var uppe i natt och ammade Maximilian hörde jag Ciaran sjunga "Sankta Lucia" i sömnen!
Lillebror var också pepparkaka
Ciaran hade övat och övat i flera veckor på Lucia sångerna. Han och kompisen Milton skulle vara pepparkakor och tradera-mamman hade ju naturligtvis hittat perfekta pepparkaksdräkten. Allt gick jättebra tills Lucia tåget kommit in och ställt upp - då började Ciaran vråltjuta (scenskräck?) och ville inte stå kvar. Han ville vara hos mamma och pappa. Men efter att pappa mutat med choklad när vi kom hem gick han med på att gå tillbaka. Först satte han sig med ryggen mot publiken, sedan i en frökens knä och lyckades i alla fall slutföra framträdandet med bravur.
Efteråt fick vi kaffe med lussekatter och pepparkakor och hade trevligt med de andra föräldrarna. Vi bestämde med Miltons mamma att Milton ska få följa med hem och leka nästa vecka efter dagis när hon jobbar länge. Allt var supermysigt förutom att dagis är VÄRDELÖSA på att stava Ciarans namn och jag börjar bli riktigt irriterad. Jag har påpekat åtskilliga gånger att hans namn står felstavat lite överallt, men inte nog med att de inte ändrat de ställen jag påpekat, utan de fortsätter att stava hans namn fel. Alla barnen fick en stor pepparkaka som var dekorerad med deras namn och på Ciarans stod det naturligtvis "CAIRAN".
Min lille febrige pepparkaka var så inne i sin lusseroll att när jag var uppe i natt och ammade Maximilian hörde jag Ciaran sjunga "Sankta Lucia" i sömnen!
Lillebror var också pepparkaka
BVC
Det gick som vanligt galant på bvc och jag 'tror' han vägde 4750gram. Anledningen till att jag inte vet säkert är att jag inte fick det uppskrivet denna gången och när jag gick tillbaka in för att be och få det så hade sköterskan gått och då blev jag lite osäker på om jag kom ihåg rätt. Men huruvida har jag i så fall fel på kanske 20 eller 30 gram. 55 cm lång också och nu ligger vi ganska exakt på alla medelkurvor.
Sköterskan bekräftade också som vi redan misstänkt, att han har fått ett litet navelbråck, men det är inget farligt sa hon och bör gå tillbaka av sig själv när magmusklerna blir lite större och starkare. Annars babblade han och log och flirtade med bvc sköterskan.
Sköterskan bekräftade också som vi redan misstänkt, att han har fått ett litet navelbråck, men det är inget farligt sa hon och bör gå tillbaka av sig själv när magmusklerna blir lite större och starkare. Annars babblade han och log och flirtade med bvc sköterskan.
Att uppfostra barn i stan istället för idylliska villaområdet
Jag funderar lite på hur andra föräldrar gör och känner angående att uppfostra sina barn i lägenhet i stan. Själv är jag uppvuxen i en villa på 70 talet där man själv gick och ringde på dörren och frågade om kompisen kunde komma ut och man cyklade runt i området och täljde pinnar med morakniv och lekte utomhus till solen gick ner. Jag kände ingen förutom farmor och farfar som bodde i lägenhet.
Samhället har onekligen förändrats och idag är jag tvåbarnsmamma och bosatt mitt i stan. Mitt dåliga mammasamvete säger mig att det bästa för barnen vore villaområdesidyllen, men samtidigt är det inte något som rent praktiskt och ekonomiskt skulle funka för oss. Hur gör man då för att barnen ska få en så bra social och stimulerande uppväxt som möjligt i stan? Är det bara att boka in lekland- och badhusbesök varje helg som gäller? Var hittar man kompisar om man som förälder inte känner någon som har barn i samma ålder?
Får återkomma när jag funnit lite svar.
Samhället har onekligen förändrats och idag är jag tvåbarnsmamma och bosatt mitt i stan. Mitt dåliga mammasamvete säger mig att det bästa för barnen vore villaområdesidyllen, men samtidigt är det inte något som rent praktiskt och ekonomiskt skulle funka för oss. Hur gör man då för att barnen ska få en så bra social och stimulerande uppväxt som möjligt i stan? Är det bara att boka in lekland- och badhusbesök varje helg som gäller? Var hittar man kompisar om man som förälder inte känner någon som har barn i samma ålder?
Får återkomma när jag funnit lite svar.
Pepparkaksgubbar och glada bebisar
Ja det är inte lätt att komma till att blogga. Ska erkänna att det inte alls beror på att inget kul händer utan det råder viss lathet bakom senaste tidens bloggbrist. Klart mycket händer. Idag ska vi till BVC igen och se hur mycket lillklumpen lagt på sig sedan sist. De senaste två nätterna har han sovit mycket bättre än vanligt. Istället för att vakna varannan timme har han lyckats sova 4 timmar i sträck och sedan bara vaknat ytterligare en gång till efter det. Man känner sig nästan mänsklig igen!
I helgen hade jag mina föräldrar här. Allihop! Det var väldigt trevligt. Det händer ju inte särskilt ofta... total solförmörkelse inträffar nog oftare. Nu är det bara syrran med familj som inte träffat Maximilian än, men det ska de få göra i mellandagarna.
Annars är det full rulle med att bli redo för jul. Önskelistor är skickade, några julklappar inhandlade och pepparkaksdräkten tvättad och redo för dagislusse på fredag. Ciaran övar för fullt på sångerna och än så länge sitter i vilket fall 'Sankta Lucia' och 'Pepparkakssången'.
Maximilian har fullt upp han också. Han har börjat le och skratta, speciellt åt pappa, och är en riktig liten pajas. Har ännu inte lyckats fånga ett klockrent leende på bild, men här är i alla fall en bild på en väldigt glad bebis.
